DEN 7 FEBRUARI kommer den välkände hållbarhetsprofessorn Tim Jackson till Sverige för att hålla en föreläsning om sin nyöversatta bok "Välfärd utan tillväxt". I sitt budskap framför han övertygande bevis på det globala överutnyttjandet "redan fått till följd att ett förfall skett i uppskattningsvis 60 procent av världens ekosystem".
Under senare år har allt fler ekonomer och främst miljöexperter höjt varnande röster för att den snabba globala tillväxten kan få apokalyptiska konsekvenser genom global uppvärmning, uttömning av jordens naturresurser, vattenbrist, döda hav och massutrotning av biologisk mångfald.
Tillgänglig statistik är mer än övertygande och det är oförståeligt att politiker fortfarande har tillväxt som första prioritet.
Det framstår som om regering och riksdag stoppat huvudet i sanden och väntar på att någon annan, vem det nu kan vara, ska agera.
Tim Jackson och många andra framför kortare arbetstid som en dellösning på problemet. När vi får mindre pengar i lönekuvertet spenderar vi mindre och tillväxten blir således lägre. Det låter ju bra, eller? Tyvärr är verkligheten inte så enkel.
För att skapa ett uthålligt samhälle både i Sverige och i världen är det en otroligt stor mängd arbete som ska genomföras.
Det kommer att krävas avsevärda omställningar inom transporter, energi, jordbruk och inom de flesta företagsbranscher. För att inte tala om den offentliga sektorn. Något som vi aldrig tidigare sett maken till. Dessutom är vi miljömässigt och moraliskt förpliktigade att stödja fattiga länder så mycket vi kan.
Vi kommer att bevittna allt värre naturkatastrofer framöver vilket kommer att kräva både utökat katastrofbistånd men samtidigt ansenligt stöd till en hållbar utveckling.
I detta läge kan jag inte se något utrymme till sänkt arbetstid.
Det som behövs är betydligt mer djupgående diskussioner om hur denna "katastrofplan" både kortsiktigt men framför allt långsiktigt ska se ut.
Vi måste också våga formulera utmanande visioner även om de bara är provisoriska.
Förutom de globala problem som nämnts ovan har vi stora samhällsproblem som genomsyrar vår och många andra nationer. Arbetslöshet, sjukskrivningar, fysisk och psykisk ohälsa, utanförskap, missbruk, brottslighet, utgör tillsammans med många andra samhällsproblem daglig sysselsättning och verklighet för miljoner svenskar.
Dessa problem genererar också betydande tillväxt men är dessutom mycket negativa för samhället. Här finns en stor potential för att reversera tillväxten, skapa ett lyckligare samhälle och överföra arbetskraft till den "hållbara" sektorn.
Om vi snabbt lyckas omstrukturera vår nation vilket kräver en folkrörelse utan skådat like, kommer vi ändå inte att kunna njuta av kortare arbetstid. Under hundratals år har vi utnyttjat fattiga arbetare i u-länder med löner motsvarande mindre än en krona per timme. Nu är det dags att betala igen.
Den arbetskraft som Sverige lyckas frigöra borde användas för att kostnadsfritt tillverka soldrivna ugnar, solceller, vinddrivna vattenpumpar, vattenrening etcetera för de fattigaste i världen.
Dessutom har västvärlden som kommer att påfrestas minst av den globala uppvärmningen fullt ansvar att förse de fattigaste med mat och basala mediciner.
Nu sitter vi alla i samma båt och då är det inte läge att vara egoist. Visar inte de rika länderna sin goda sida kommer de fattiga heller inte att visa sin.