ATT SNART ALLA 40-talister gått i pension har inte minskat arbetslösheten i Sverige. Inte heller att tiotusentals svenskar tvingats ge sig iväg till Norge för att arbeta. Den senaste siffran jag hörde var 80.000.
År 2012 var vi i Sverige cirka 650.000 fler individer i åldern 18-65 år jämfört med år 1990 före massarbetslösheten. Befolkningsökningen gör att massarbetslösheten består.
Att fylla på med mer arbetskraft kan omöjligen sänka arbetslösheten med nuvarande politik. Detta oavsett om påfyllnaden sker genom den fria rörligheten på arbetskraft via EU-medlemskapet eller genom den politiskt reglerade påfyllnaden via Migrationsverket.
Av nyliberalisterna sägs påfyllnaden av arbetskraft genom Migrationsverket ha ett solidariskt och humant syfte. Men är det verkligen så? Att ta orden solidaritet och humanitet i sin mun går bra även från högerhåll när det passar deras egna syften.
Vågar vi lyfta på skygglapparna och titta efter så har vi efter många år med samma nyliberala EU-politik sedan 1990-talet facit runt omkring oss. Samhällstillståndet har ingenting med etnisk tillhörighet, religionstillhörighet eller nationalitet på individerna att göra, utan enbart med hur många individer som ställs mot varandra och som tyvärr saknar den samarbetsförmåga som vår gamla arbetarrörelse hade som nu inte längre existerar.
I dag är det arbetsgivarföreningarna samt den politiska och ekonomiska eliten som styr. I Sverige har modellen med dold lönedumpning valts, troligen för att inte på ett tydligt sätt onödigförklara fackföreningarna som bytt sida.
Arbetsklimatet har därför gjorts till det sämsta som vi har upplevt i modern tid, fast ingen vågar tala om det. Många tvingas leva på timanställningar och korttidsjobb eller står helt utan arbete och a-kassa.
Att fritt kunna välja antal individer som ställs mot varandra på arbetsmarknaden är det mäktigaste verktyg som någonsin kunnat hamna i händerna på de ovan nämnda.