Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Viltvårdsområdet (VVO) bakom det omtalade Kuivakangasmålet, vars prövning fastslog att det är markägarna som äger licensälgarna och inte VVO-föreningen, har nu upphört (30 juni 2010). Länsstyrelsen tog beslutet den 23 juni. För de 140 fastighetsägarna som gemensamt äger 12.911 hektar jaktmark, kommer höstens jakt att bli en ny upplevelse. Länstyrelsens beslut att avveckla området grundar sig på den misskötsel som har förekommit inom denna VVO-förening. Det går inte att bortse från att Svenska Jägareförbundets jaktvårdskonsulenter, genom åren har gett en missvisande information om VVO-föreningarnas rättigheter och skyldigheter och det kan ha bidragit till denna misskötsel. Men tack vare alla turer kring Kuivakangas VVO-förening, så har markägarna informerats om sin rätt till jakt på egen mark om än den är ansluten till ett VVO. Georg Strömbäck, Sänkmyran i Norrbotten, är en markägare som har jagat på egen mark och skjutit älg. Eskil Johansson, Klutmark i Västerbotten, är en annan markägare som också har jagat och skjutit älg på egen mark. Båda två har polisanmälts av sina respektive VVO-föreningar för sina jakter. Eskil Johanssons "tjuvjakt" har nu prövats av åklagarkammaren i Umeå. Åklagarmyndigheten gör den bedömningen, att det inte kan styrkas att ett jaktbrott har begåtts. Förundersökningen läggs ned på samtliga punkter. I sitt ställningstagande utgår åklagarkammaren från Kuivakangasmålets prövning i hovrätten.
