BÄSTA JOHN B Watson, behaviorismens "grundare"!
Att kärlekslöst fostra presterande människor är rent av farligt! Världen är inte enbart svart eller vit, rund eller fyrkantig, prickig eller randig, bak eller fram, kärleksfull eller kärlekslös, gammal eller ung, klok eller oklok. Den är mer varierande än så! Tyvärr... eller tack och lov!
Precis som måltider kan spraka underbart av olika kryddor och färg och nyttigheter eller vara torr, tråkig och fullständigt utan tanke på tillfredsställelse är livet lika varierande som olikheterna. Det beror helt och fullt på varje individ, hur den enskilde väljer att se på sammanhangen och så hantera sina tillgångar och möjligheter som nära och kära.
Utan kärlek kan världen överleva - kanske - men definitivt inte harmoniskt! Att lära ut att ta ansvar för sina handlingar är oerhört viktigt för trygghet och överlevnad för alla människor och samhällen. Att för den skull utesluta den oerhört viktiga ingrediensen av kärleksfulla kramar och pussar på sina älskade barn är en oerhört grym handling.
Kärlekslös uppväxt där barnet enbart förväntas prestera utifrån vuxnas sterila prestationsnormer tappar en betydelsefull kugge, nej flera oerhört betydelsefulla kuggar i interagerandet med andra människor. Relationer blir oerhört komplicerade då de enbart styrs utifrån ett kliniskt synsätt där det gäller att vara enbart praktiskt produktiv.
Barn av i dag växer upp i stora horder som djur i bur, där de alltför mycket belastas av att själva ta ansvar för de egna känslorna som uppstår varje dag. De förväntas att kliniskt resonabelt hantera diverse för oerfarna barn komplicerade situationer.
Hur ska dessa barn kunna uppleva harmonisk närande närhet till andra människor, om de i princip aldrig får tillgång till en uppmärksammande vuxen som ser kärleksfullt på barnet. Till det krävs närvaro och pussar och kramar från ansvariga vuxna. Finns dessa vuxna tillräckligt för alla barnen på dagis, i skolan, på fritids i dag?
Tja, allt handlar om ekonomi, som många väljer att kliniskt uttrycka det! Och, ja visst, lägger du ihop alla minus när det gäller barnens harmoniska tillväxt i dag så hamnar nog känslolivet och förståelsen för andra och för sitt eget agerande under strecket för tillräckligt. Kärlekslöshet kan resultera till destruktiva handlingar - kan världen i förlängningen överleva då?
Varför är barnen i dag så beroende av att äga ytliga ting? Varför sitter barnen hellre framför datorerna i allt större utsträckning än resonerar kring livet med sina nära? Varför drar de omkring håglöst och mest bara betraktar varandra och de vuxna, hellre baktalar än beaktar varandra? Varför uppstår mobbing?
Upptagna vuxna, självbejakande vuxna av i dag har växt upp i den "goda" naiva tron att, bara man vill ta sig framåt så går det. Men... de glömde bort i samma stund att de flesta då, hade mer tillgång till någon vuxen att ty sig till, att kunna komma hem till sitt hem i lugn och ro för att där få smälta och bearbeta alla intryck de tagit emot!
I dag är alla barn inslängda i mängder av stora grupper i för små lokaler med för få vuxna, där det är oerhört svårt för varje barn att få en egen liten lugn vrå att hämta mental kraft ur. Samtidigt som detta "beteende" gärna betraktas som udda och i princip felakatigt och farligt.
Alla barn anses i dag måsta hela tiden vara tillsammans helst dygnets alla vakna timmar. Snart ska väl barnen även sova och bo på daghemmen varje vardags-dag och kanske bara hemförlovas under helgerna.
Om detta förslag uppstår; protestera! Det är nämligen inte bra för någon levande själ! Absolut inte bra för ett välmående samhälle!
Jag bävar inför att behaviorismens idkare ska få ytterligare plats i vårt redan alltför känslomässigt nedmonterade samhälle!
Ett samhälle fyllt av Kärlek, kramar och pussar som blandas med respekt för individen är för barn en oslagbarmöjlighet till att med största möjliga säkerhet växa upp till hela människor med god självkänsla, bli positivt självständiga och samtidigt ansvarsfullt kärleksfulla!
Vem vill ha en steril robotvärld? En värld där enbart kylig behaviorism härjar! Nä, John B Watson - visst ska barn lära sig respekt både för sig själva och för andra men kärlek kan vi människor inte vara utan för att kunna utvecklas till harmoniska och framgångsrika människor både i samhället som helhet och inte minst i de egna relationerna!
Källan till Harmoni är ett varierande och näringsriktigt tillskott där de vuxna närstående äger allt ansvar, både vad gäller mat för kroppens tillväxt och närvarande kärlek för självets harmoni!