JAG KOMMER ihåg 90-talet och biologilektionerna där vi gick igenom det spännande kapitlet sexualkunskap. Ett avsnitt som jag tror kan väcka mycket nyfikenhet speciellt under högstadietiden.
Tidningar som "Kropp och knopp" hade man liksom avverkat här. Man börjar få lite koll på sin egen kropp.
Vi sitter tillsammans, mina kompisar och jag. Bläddrar i boken och jag ser bilden framför mig. Samkönade relationer, två likadana.
Det här är vad jag minns om den information som gavs om homosexualitet under min skoltid. Jag kan inte minnas någon annan typ av upplysning om sexualitet eller kärlek.
Däremot kommer jag ihåg samarbetet med ungdomsmottagningen och uppdelningen i tjej- och killgrupper.
Tjejerna pratade om killar, kondomer, klamydia och bebisar. Receptet på p-piller låg i min hand innan jag riktigt hunnit med.
Många vill kanske kalla oss lyckligt lottade. Vi 80-talister, generationen som slapp skammen.
Vi var framåt, ifrågasättande och krävande. Vi fick lära oss att ta för oss, säga fitta högt och gå på kurs för att lära oss säga nej. Välinformerade och förberedda. Eller?
Så kom dagen som förändrade mitt liv, kärleken, som borrar sig rakt igenom. Men kärleken var en tjej. Just det.
Plötsligt stod jag där och kände hur allt jag lärt mig, det som skulle rädda mig, rann ifrån mig.
Utan en endaste idé om hur det faktiskt skulle gå till stod jag där, naken på så många sätt.
Den långa resan hade börjat fylld av ensamhet och Identitetsorientering, att komma ut, att hitta förebilder och sociala sammanhang som passade mig.
Jag tycker att det är toppen och inte en dag för sent att Luleå kommun satsar på RFSL och frågor som rör HBTQ.