Raserandet av kopparnätet kräver säkrare mobiltelefonsystem i glesbygd.
Det är inte bara telefon-abonnenterna som drabbas vid längre strömavbrott när nuvarande trådanslutna telefoner ersätts med ett mobiltelefonbaserat telefonsystem. Även basstationerna, de vid mobiltelefonmasterna, riskerar att slås ut vid längre strömavbrott.
Särskilt i glesbygd där risken är stor för längre strömavbrott i samband med de starka stormar som enligt prognosmakarna förväntas öka på grund av den globala uppvärmningen och där elnätet inte är lika stormsäkert som elnäten i mer tätbefolkade områden.
Därför bör större batteribackup och reservkraft för basstationerna vara ett krav i sådan glesbyggd där risken för längre strömavbrott föreligger. Detta för att säkra befolkningens möjligheter att nå SOS och andra viktiga samhällsfunktioner vid olyckor och andra behov av hjälp.
Kapaciteten hos basstationerna kan dessutom, vid längre strömavbrott, begränsas till telefonsamtal och SMS vilket skulle spara på stationsbatterierna.
Telefonabonnenterna på elavbrottskänsliga platser borde dessutom förses med någon form av handgenerator så att de fortfarande kan nå SOS när deras backupbatterier tagit slut.
Vi får komma ihåg att målet för teleoperatörerna är att tjäna mesta möjliga pengar. Därför rivs "kopparnätet". Men då är det viktigt att samhället ställer sådana krav på aktuell teleoperatör att telefonin även kommer att fungerar i sådana nödsituationer då en fungerande telefon kan komma att vara livsavgörande.