KÄRNAVFALLSFONDEN saknar 30 miljarder kronor för för att kunna ta hand om det avfall som genereras i svenska kärnanläggningar. Kärnkraftsbolagen är ovilliga att betala mer till fonden. Högre avfallsavgift ger högre pris för kärnkraftsel vilket skulle göra energikällan mindre attraktiv att satsa på.
Några dagar efter detta besked får vi veta att kärnkraftsindustrin, med gemensamma krafter, ändå lyckats skrapa ihop 50 miljarder för att förlänga livslängden på de svenska reaktorerna. Att renovera de gamla reaktorerna förväntas inte väcka lika mycket motstånd som nybyggnation. Onsdag den 13 juni presenterade NEA (OECD:s kärnenergigrupp) sin granskning av det svenska kärnavfallsprogrammet.
Enligt NEA uppfyller programmet, inklusive ansökan om slutförvar, alla viktiga krav på säkerhet, och kan därför fortsätta. Omvärlden följer detta med intresse eftersom det fortfarande inte existerar ett slutförvar någonstans. Kanske är det så här Sverige ska gå till historien. Genom att bli först och störst på förvaring av atomsopor i evinnerlig tid!
Medan projektering och planering av ett slutförvar fortskrider kan företaget Studsvik Nuclear, närmast obemärkt, lägga sten på bördan genom att föra in kärnavfall i Sverige. Detta möjliggörs genom specialtillstånd som beviljas av svenska regeringar, oavsett partifärg.
I forskningens namn kan Studsvik föra in det radioaktiva avfallet, nu senast från Almaraz och från Zorita i Spanien. När Studsvik labbat klart blir materialet kvar i Sverige.
Säg nej till införsel och slutförvar av utländskt kärnavfall! Säg nej till kärnkraft!