JAG FICK kaffet i vrångstrupen när jag läste om Hamida och Payams krossade själar.
Ännu mera andnöd fick jag, när jag läste hela artikeln.
Vilken smörja! Har det inte skrivits, betts om ursäkt och förlåtelse nog för denna missade vigseltid? Är det inte två vuxna, människor det handlar om? Festen kunde man väl ha haft ändå, utan vigseln.
Vad begär man egentligen? Det är ju ingen jättekatastrof att få sin vigseltid ändrad. Om man tänker efter.
Vad mer begär de av kommunens folk som gjort allt som går för att kompensera detta i grund och botten mänskliga misstag av den "stackars vigselförättaren" som ju också bett om ursäkt både privat och offentligt i denna tidning.
Jag kan visst förstå att man blir arg och besviken när man sett fram emot att få gifta sig och vigselförättaren inte kommer, men denna överreaktion, att prata om att man fått sin själ krossad, att inte godta ursäkter, att inte ta emot erbjudande om vigsel, senare samma dag.
Det förstår jag inte. Vad är det som "blivit värre"?
Att påpeka att man arbetat och studerat sedan man kom till Sverige, vad har det med saken att göra?
Mitt råd är att godta ursäkter och erbjudande om kompensation och släng besvikelsen i soporna. Det kunde ha hänt värre saker, om man tänker efter.
Ta emot erbjudande om vigsel den 29 juni, det kommer att bli en lycklig dag att minnas i framtiden.