I MÅNGA sporter finns "straff" för vedergällning när någon i ett lag inte följt reglerna. Bestraffningen kan vara personlig men även kollektiv. Tanken med ett straff är att det ska svida för den straffade, samt verka avskräckande för andra.
I vårt rättsväsende gäller inte samma normer och straffbegreppet har nästan eroderats ut. Polisen får till exempel inte lura någon att begå brott och man får inte köpa narkotika av en polis som utger sig för att vara langare och sedan gripa denne för narkotikaförsäljning.
Om vi trots allt bevittnar ett grovt brott som ett mord, kan man gripa personerna och ställa dem inför rätta. I detta solklara fall kan man till och med kanske döma personerna om de inte skyller på varandra, vilket deras advokat självklart råder dem till.
Skulle vi nu mot förmodan döma någon för något riktigt grovt, låt oss säga grövsta tänkbara seriemord till exempel med styckning och kannibalism. Då gäller det att passa på att ge den starkast tänkbara påföljden för att avhålla den dömde från liknande brott, för att det ska svida rejält för den straffade och ge upprättelse till de tio personer han ätit upp. De flesta är överens om detta förutsatt att gärningsmannen inte är i psykisk obalans, för då är det inte acceptabelt att utdöma fängelsestraff. Frågan är om det finns någon som kan utföra grova och bestialiska brott utan att vara i psykisk obalans?
Psykisk störning eller sjukdom är något som skiljer någons psyke från det normala, det vill säga som de flesta har. Då kan man säga att alla brottslingar är lite onormala. Detta innebär då i förlängningen att ingen ska straffas för de brott denne har begått.