EN S-POLITIKER i Kalix har uttalat rasistiska åsikter om finnar och samer. Efter påpekande gick hon upp i talarstolen och vidhöll sina åsikter. Hon tog inte tillbaka, hon bad inte om ursäkt. Så hon fick applåder!
Sedan har partiföreträdare trott sig komma på en fiffig lösning: Det var hennes mod att vidhålla sina rasistiska åsikter som applåderades, inte något annat.
Detta sätt att vrida till verkligheten är fullt i klass med socialnämndens i Luleå så kallade ursäkt: Man har inte en tanke på att be om ursäkt för att man låtit övergrepp på en kvinna fortsätta. Man ber bara om ursäkt för att man inte kan förklara sina misstag!
Man ser ständigt samma upprepas vid skandaler: Vi ska göra en utredning. Vi kan inte uttala oss innan det är klarlagt vad som hänt. På så vis vill man lugna ned allmänhetens upprördhet. Man vet ju att när den eventuella utredningen kommer så uppmärksammas det knappast. Och nu har alla börjat förklara: Vi välkomnar en utredning!
Genom årtionden har liknande skett på riksplanet. Särskilt politiker har då så småningom kommit fram till att felet inte var det som alla såg utan något mera oskyldigt.