För två veckor sedan släppte isen sitt grepp över vikarna i Bottenviken. Nu har vi svar på hur sälens enorma ökning i numerär har exploderat. Där vi för fem år sedan inte såg en enda säl i de inre fjärdarna, nu formligen kryllar av säl. Både vikare och gråsäl. Att föryngringen fungerar ser vi också.
Vad får detta för följder för laxens, sikens och strömmingens fortplantning? Helt klart är att de laxar som överlevt krokfisket i Östersjön får ett svårt gatlopp att löpa innan de når älvarna. En lax står högt på menyn för sälarna som nu ligger och väntar. De stim av lax som nu finns i de inre fjärdarna kommer att upptäcka att de möter en kompakt mur av sälar. I fredags räknade vi till minst 40 sälar som ligger mellan Långörarna och Jämtölandet (en sträcka på en kilometer). Just det område som laxen tar när de sedan ska upp i Råneälven. Jag säger bara lycka till i detta gatlopp för laxen. Laxen som nu vi människor på alla sätt vill freda. Inga laxfällor får sättas ut före den 19 juni i hela kustområdet. Då har den största mängden lax som ska in i Råneälven passerat älvmynningen.
För siken som under vintern håller till i området mellan is och öppet vatten där samtidigt ALLA sälar finns, har säkert haft flera kämpiga vintrar att överleva. Ett sikbestånd som av olika anledningar har haft en dramatisk nedgång. I Råneälvens nedre del lekte många tusen sikar på senhösten. De senaste åren är det inte många hundra sikar som lekt, fastän Råneå samfällighet har förbjudit ALLA fasta fisken i sitt vatten. För mig är en stor orsak till denna nedgång helt klart sälens ökande numerär. Under senhösten då siken kommer in till älvmynningarna för att leka finns samtidigt tusentals sälar för att äta sig mätta. Ett faktum är att varje säl varje dag ska äta runt fem kilo fisk. Då det finns flera hundra sälar där, blir varje dag ett tusental sikar sälföda.
Strömmingen som har påbörjat sin lek på grynnorna i Bottenviken får inte den ro som behövs för att reproduktionen ska fungera som bäst. I fjol satt jag på hällan vid Franska stenarna och gjorde följande iakttagelse. Två eller tre sälar fanns i området. Sent på kvällen när havet låg spegelblankt börjad helt plötsligt ett område på ett par hundra kvadratmeter koka av hoppande fisk. Det var strömming som hade sökt sig till grundområdet för att leka. Där fanns samtidigt dessa sälar på matsök. Under strömmingsstimmet hade sälarna sökt sig och nu drev de upp strömmingen till ytan. Jag såg paniken i detta stim. För att överleva simmade de iväg från lekplatsen otroligt stressade av sälarna. Detta skådespel pågick under en timme ungefär. Därefter kom inte strömmingen tillbaka till detta grundområde för att leka. Var de släppte sin rom och mjölke är svårt att säga, men till denna grynna återvände de inte detta år. Tidigare var detta grundområde känt för att härbärgera strömmingsstim för lek under lång tid. Upp till två veckor. Men då fanns inga sälar i detta område. Därför drar jag den slutsatsen att sälen stressar strömmingsstimmen så hårt att de inte får leka i lugn och ro.
Sammantaget blir att vi har en alldeles för stor sälstam idag. Något kraftfullt måste göras för att decimera antalet sälar. Framför allt om vi vill bevara siken och laxen i framtiden.
Vad gör de ansvariga på Länsstyrelsenivå? Vad gör fiskerimyndigheterna? Vilken forskning pågår i Sverige och Finland om sälens utbredning? Snart är det försent.