Fria ord: Regiontulipanarosen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
utvecklingen med hjälp av folkbildning i stället för desinformation. Utan att vara helt säker på om Ejderberg är ironisk eller oavsiktligt rolig kan jag försäkra honom om att de idag återstående
exemplaren av "Homo politikus" i vårt län, det vill säga de som öppet bejakar regionbildningen i den form som ansökan till regeringen angav (landstingsråden Britt Westerlund och Kent Ögren samt oppositionsrådet Birgit Stöckel) alla anser att det är just folkbildning som de tillsammans med en betydligt större hop tjänstemän hela tiden har sysslat med. Lika säkert är att flertalet övriga politikusar
(eller syltgamar som är min benämning)
ängsligt avvaktar effekterna av fortsatt
fortbildning (eller desinformation, välj själva!) för att efter valet få möjlighet att hoppa på tåget, med eller utan regionskylt. I likhet med övriga debattörer med bud-
skapet att regionerna på sikt är som Emil i
Lönnebergas hyss - di bare blir - hoppar
Ejderberg (nästan) över en detalj - sjukvården. Två dagar efter Ejderbergs artikel beskriver journalisten Josefin Wiklund i samma tidning hur norrbottningar dör tidigare än i övriga Sverige, oftast till följd av hjärtsjukdom. Sven-Olov Leppäniemi, ordförande för Hjärt- och lungsjukas förening i Luleå, tror att en orsak är avstånden för patienterna till sjukhusen. I ett län med fem sjukhus för 250.000 invånare, flertalet av dem dessutom boende nära något av sjukhusen, är det dessvärre fel förklaring. Däremot exponerar artikeln med all önskvärd tydlighet drivkrafterna bakom det politiska dödsförakt de tre återstående politikusarna demonstrerar när de på order av ansvariga tjänstemän fortsätter marschen mot regionen trots endast fem procent av länets befolkning i ryggen. Total vanmakt har övermannat medicinskt och administrativt ansvariga. Där den enda återstående utvägen är en geografiskt i stället för personellt och organisatoriskt reviderad organisation. Där flytten till Umeå är ett billigt offer i jämförelse med inget arbete alls för dem som driver frågan. Vad man på vägen mot regiontulipanarosen helst av allt vill slippa är en sjukvårds-
organisatorisk debatt på temat: Varför måste en norrbottning acceptera ett kortare liv än andra i vårt land?