I juni träder handelsdelen av EU:s associeringsavtal med Centralamerika i kraft. Och EU-parlamentet ska inom kort ratificera avtalet. Är inte det bra? Det är väl kul om bananerna blir ännu billigare. Men dessvärre har vi, Europas medborgare, inte fått tillräckligt med information om avtalets konsekvenser. Jag har jobbat i Nicaragua senaste året och hört den oro som avtalet för med sig bland folkrörelserna. Mitt budskap till våra EU-parlamentariker är: Ratificera inte avtalet. Och till svenska folket: Säg ifrån, låt dem inte ratificera!
Handel kan vara en väg till utveckling, fler jobb och större export. Visst. I ett fattigt land som Nicaragua behövs det. Men handeln måste vara rättvis och bygga på att naturresurser används klokt och rättvist.
Det som verkligen skulle behövas är att folk får chansen att försörja sig själva - inte anställas på usla villkor hos Dole, eller undanträngda från sina marker av ytterligare ett transnationellt företag som raskt slår ut lokal produktion.
Med avtalet blir det lättare att etablera miljövidriga jättejordbruk, smälla upp enorma sweatshops och kränka de mänskliga rättigheterna. Det brukar kallas utveckling.
Men allt fler kräver en annan utveckling, en där människor kommer före vinstintressen. Men det vill inte EU se i Centralamerika. Nu finns två val. Ratificera avtalen i sin helhet, eller förkasta dem i sin helhet.
För EU-parlamentarikerna borde det vara självklart - förkasta, gör om, gör rätt. Och du, som privatperson, kan gå in på Latinamerikagruppernas hemsida och skriva under kampanjen "Ratificera inte i mitt namn". Tillsammans kan vi driva på för schyssta handelsavtal istället.
Jag vill inte vara med. Ratificera inte i mitt namn.