Samma politiker här som där. Efter kravallerna i Stockholms förorter så sade politikerna att det bara var ett antal odågor, men de fick tydligen igenom att DO ska etablera sig i någon av förorterna. Hade politikerna engagerat sig i problemen utan dessa kravaller?
I Turkiet så bestämde man att ett köpcenter skulle byggas i en park. Folket protesterade men politikerna stod på sig ända tills det blev kravaller. Det var också bara ett antal odågor enligt politikerna. Nu ska tydligen parken bli kvar. Utan kravaller hade de inte lyssnat.
I Brasilien skulle man höja priset på kollektivtrafiken. Då var det också bara ett antal odågor. Då utbröt kravaller och nu ska minsann inga prishöjningar ske, tom att oljeinkomsterna ska gå till välfärden. Utan kravallerna hade inte politikerna brytt sig.
Ser man på pensionärerna i Sverige så kommer cirka 30 procent trots att de arbetat i över 40 år bli fattigpensionärer, speciellt de 100.000 som saknar tjänstepension. De andra kan hanka sig fram tills de fyller 70.
Medellivslängden är cirka 80 år och samtliga kommer då de sista 10 levnadsåren tillhöra ett trashanksproletariat. Det måste kanske till kravaller för att politikerna ska lyssna.
Politikerna skryter om att de sänkt skatten men när bruttot blir så lågt att det inte hjälper med skattesänkningar utan det blir som VD för pensionbolaget AMF pension skriver att allt fler (redan nu) tvingas mot sin vilja att leva på bostadsbidrag och andra bidrag.
Är det ett vettigt system att först kanske jobbat i 40–45 år, sedan tvingas leva på bidrag? Pensionärerna och även kommande har ett giftigt medel i sin hand – nämligen valsedeln, mycket mäktigare än kravaller, samt att ni slipper bli kallade för odågor.