Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EFTER att ha följt "debatten" om sjukvårdens och omsorgens skenade kostnader tycker jag att det är hög tid att något övergripande sker i ledningen för sjuk- och hälsovården. Den patientnära personalen går på knäna och skriker efter mer pengar och det verkar berättigat emedan den politiska ledningen i stället vill dra ner på kostnaderna och göra sig av med än mer patientnära resurser. Huvudmannen för sjukvården tycks ha samma strategi i dag som den som initierades för 40-50 år sedan - att minska den patientnära personalen. Denna utveckling är skrämmande som väl i slutändan gör sjukvården och omsorgen till robotar som handhas av en kader av administrativ personal med behörigt avstånd till patienten. Jag drar mig till minnes när jag själv hade landstinget som arbetsgivare i mitten av 60-talet. Vid det landstinget fanns cirka 2.500 vårdplatser varav lasarettet i Boden hade 1.120 och dess administration bestod av 13 personer. Totalt över hela länet fanns då cirka 1 administratör per 10 vårdplatser. I början av 90-talet besökte jag nämnda lasarett och då framkom att administrationen bestod av 730 personer och att antalet vårdplatser var 970. I hela länet var det nu criak 1 administratör per vårdplats. Tittar vi på dagens situation verkar det som om man närmar sig tio administratörer per vårdplats. Vart är vi på väg? Inte är det underligt att kostnaderna stiger och det lär bli värre innan någon vettig drar i nödbromsen till en förändring. En av orsakerna till problemen är att ledningen tappat förmågan att få en hanterbar översikt av länets behov i relation till kostnader. En annan bidragande orsak är även revirtänkandet mellan landsting och kommun som orsakar samarbetssvårigheter. Det finns en brist på duktiga generalister som har mandat och mod att använda "sopkvasten" med fokus på patienters behov och att omfördela personal så att de flesta administratörer ersätts med patientnära personal och att huvudmännen avvecklar all verksamhet som inte har direkt inriktning mot sjukvården (som andra företag är mycket bättre på). I dag har vi en bra akut- och specialistsjukvård, men tyvärr kostar den därefter och procentuellt borde ett stort antal patienter söka andra instanser. Hur ska man då fördela resurser för olika behov? Patientgruppen "Kronisk ohälsa" växer snabbt och som förr eller senare anlitar akuten, eftersom man inte upplever att man får den hjälp man tycker man har rätt till. Ett besök på akuten kostar skjortan jämfört bättre lämpade mottagningar. Huvudmännen bör här skapa underlag så att man kan marknadsföra billigare instanser och att patienter i första hand besöker dessa, för eventuell remittering till specialist. Det skulle vara klart intressant med en debatt om en ny inriktning där man sätter fokus på patienters behov och inte på de styrandes behov, som verkar bli mer och mer dominerande. Turbulensen mellan huvudmän och patientpersonal ger tydlig indikation om att patienterna är till för huvudmännen och inte tvärt om vilket borde vara en självklarhet.
