EFTER MASSIV och fullt berättigad kritik gällande bristande miljöhänsyn i skogsbruket kommer nu mer eller mindre patetiska bortförklaringar från skogsbolagen.
För en tid sedan urskuldade sig Stora Ensos skogschef Daniel Forsberg i Dalademokraten genom att prata om äpplen och päron. Han menade att man tolkar lagen olika. Med rätta blev han i samma tidning åthutad av en tjänsteman som klargjorde att det är Skogsstyrelsen som tolkar lagen och inte Stora Enso.
Med liknande taktik hoppas nu Björn Skogh och Gunnar Heibring från Norrskog slippa undan ansvar i ett försök att förminska sina brister.
Om så alla skogsbolag - till punkt och pricka - skulle leva upp till de väldigt lågt satta kraven i skogsvårdslagen, skulle ändå Sverige vara långt ifrån att nå de antagna miljömålen. Bolagen skulle dessutom behöva fyrdubbla de arealer som undantas från skogsbruk för att överhuvudtaget göra det möjligt.
Enligt ledande naturvårdsforskare krävs att man skyddar minst 20 procent av den produktiva skogsmarken (och tar större hänsyn på de övriga 80 procenten) för att klara att bevara den biologiska mångfalden.
I dag har cirka 3,5 procent av den produktiva skogsmarken i Sverige ett formellt lagskydd. Nedanför den fjällnära gränsen är mindre än 2 procent av skogen skyddad.
Efter skogsbolagens framfart finns i dag inte ens så mycket skyddsvärd naturskog kvar. Vi ligger på ett rejält minus på grund av att den naturliga skogen i det närmaste förintats och ersatts av artfattiga plantager. Detta - om något - visar att det är skogsbruket som bygger på felaktiga utgångspunkter. Man tar mer än vad naturen och ekosystemen tål.
Det får vara nog med bortförklaringar nu. Läget är faktiskt akut för den svenska skogen och många av de arter som (ännu) finns där.