VAD HAR Luleå kommun för riktlinje när det gäller sin personalpolitik? Ska personalen känna sig trygg på sin arbetsplats eller är personalen endast brickor som kommunen spelar med för att tillfredställa sin personalförsörjning?
Jag har varit anställd på socialförvaltningen i kommunen i cirka 20 år och har alltid levt i tron att jag är trygg i min anställning och placering men ack vad jag bedrog mig. Jag har nu med fasa insett att jag endast är en bricka som cheferna inom socialförvaltningen kan skicka fram och tillbaka hur de själva behagar.
I Sverige har Socialdemokraterna med facket som den starka aktören arbetat hårt för att arbetarna ska få rimliga arbetsvillkor och anställningsskydd. Vi har LAS, lagen om anställningsskydd. Den innebär att arbetsgivaren vid uppsägning ska gå efter anställningsår, alltså sist in - först ut.
Luleå kommuns socialförvaltning har även använt sig av denna princip/lag vid övertalighet på en enhet. Vid dessa tillfällena har den fast anställde inte förlorat sin anställning utan har fått placering vid en annan enhet som har varit i behov av personal. Denna princip med att använda LAS turordningsregler har självklart accepteras av de anställda för man menar att det är det mest rättvisa systemet.
Jag har nu fått erfara att detta inte gäller alla arbetsplatser inom socialförvaltningen i Luleå kommun. Som arbetsledare kan man efter eget godtycke omplacera personal oavsett anställningsår. Detta förfarande anser jag vara mycket kränkande mot den anställde. Om chefen inte tycker om mig kan jag alltså få flytta på mig och en nyanställd med färre år än mig får stanna på mitt arbetsställe.
Många har i dag börjat spana efter de privata vårdgivarna som blomstrat upp i landet, förhoppningsvis och i många fall är dessa privata arbetsgivare mer mån om sin personal än vad socialförvaltningen i Luleå tydligen är.
Så medsystrar och bröder var uppmärksamma på vad som sker på er arbetsplats, nästa gång är det kanske ni som står i tur för utrensning.