HAN STOD där kärv med luvan djupt nerdragen över pannan, fyrkantig likt en tjärstubbe i frostigt land.
Myten om Norrbottensmannen förkroppsligad, livets åkervält hade plöjt fåror i väderbitet ansikte.
Havet stormade, Svea Rike riste i vanmakt.
Larry Poromaa, pressad och ödmjuk, fylld av känslor, en man.
Ensam tog han det fulla ansvaret. Han kramade tårögt Hellner vid målgång och sa förlåt.
Nästa dag gled skidorna lätt mot guld och ära. Luvan satt högre och det mörka och gravallvarliga hade lyft, i medgång framhölls teamet och laget, det är många.
Han står mil över ömkligt trixande kommundirektörer.
Larry Poromaa - en man.