ROSFORS den 9 juni 2012. Ska försöka hälsa på nornan i storskogen även denna vår, någonting som de senaste decennierna varit en årligen återkommande tradition. Nästan framme vid målet har jag riktigt gammal, högrest skog till vänster om mig och på andra sidan står jag inför någonting jag helst av allt skulle velat slippa se. Här finns ingen skog längre!
Jag tvingar mig till att gå i bråten för att försöka hitta de småfågelholkar jag satte upp för några år sedan. Jag hittar fyra stycken och i två av dem ligger det övergivna flugsnapparägg vilket visar att avverkningen skett under fåglarnas häckningstid, alltså alldeles nyligen. Tre holkar till ska finnas här men dessa hittar jag inte.
Jag sätter mig ner på en sten och betraktar förödelsen med två meterbreda, djupa traktorspår framför mig. Spår som för all framtid fullständigt förintat den fina barrstig som fanns här för bara några dagar sedan. En spillkråka trummar långdraget i den kvarvarande skogen bakom min rygg, annars är det dödstyst.
Med Sveaskogschefernas inlägg på ett par länstidningars debattsida i färskt minne undrar jag om vi överhuvudtaget vistas i samma skogar och pratar om samma saker. Nu har det egentligen ingen som helst betydelse vem som gjort just den här "tavlan", deras föga övertygande bedyrande i våra länstidningar om att skogens framtid är ljus köps garanterat av skogstjänstemän oavsett vilket skogsimperium som avlönar dem.
Jag tänker än en gång på deras ord om "att vi går mot en ljus framtid med en framväxande skog som på många ställen kommer att ha större artrikedom än dagens skogar". Ni kan ju bara inte mena det ni skriver om!
Jag är benägen att låna en viss Oscar Wildes ord: " De visar sådan brist på kunskaper att det måste vara resultatet av åratals studier." Eller så har ni fått panik efter Maciej Zarembas reportageserie i DN om Skogen vi ärvde.
Ack, huru fjärran äro vi icke från varandra i vår syn på hur allas vår gemensamma skog på bästa sätt ska behandlas för att bibehålla artrikedom och mångfald! Varje gång jag vistas i skogen, vilket jag gjort åtskilligt de senaste 50 åren, ser jag än i denna dag skrämmande bevis mot ert enfaldiga prat om artrikedom och mångfald och att skogens framtid är ljus, jaa det måste ju bero på att ni tar bort alla träd, då blir det ljusare.
Nå, hittade jag någon norna då? Saken är den att jag tappade fullständigt motivationen denna dag, fast jag borde nog ha sökt igen den rara blomman för vem vet, nästa vår finns kanske inte den skogen kvar heller.