LÖNER debatteras just nu, inte minst på grund av avtalsrörelsen, men också för att Centerpartiet kommit med ett anspråkslöst förslag. Partiet vill sänka ingångslöner för de som redan tjänar minst. Orimligt förstås, särskilt i ett land där det inte är politiker som sätter löner.
Att sänka ingångslönerna är också ett sätt att sänka löner generellt - utgångspunkten blir lägre för lönehöjningar, och till och med svarta löner kan sänkas då de jämförs med de nya ingångslönerna. Så vill nog väldigt få ha det.
Men utspelet sätter fingret på ett annat problem: överbetalda politiker, företagschefer och pampar som inte förstår hur ekonomi fungerar för vanligt folk. Därför är det istället maximilöner som bör införas. Vänsterpartiets partiskatt är ett föredöme för hur vi får ner de högsta lönerna i samhället och skapar en jämlikare ekonomi, och innebär att 40.000 kronor i månaden blir taket.
Centerns Annie Lööf med 151.000 i månadslön hade förstås förlorat på en sådan maximilön - men kanske skulle tänka efter en gång extra innan hon ville sänka vanliga löner.
Medianlönen per år för en VD i de stora bolagen är 7,1 miljoner och därför skulle maximilön ge samhället och företagen en halv miljard kronor att anställa ungdomar för.
LO:s ordförandes lön skulle närmast halveras - och förståelsen för lågavlönade medlemmar skulle öka. Ett jämlikt samhälle är också trevligare, hälsosammare och drabbas mindre av kriminalitet. Men då måste vi minska klassklyftorna ordentligt.