NOBELPRISET 2012 går till EU, motiveringen är att EU förvandlat kontinenten "från krigens till fredens kontinent". Det är en ödets ironi att fredspriset går till EU i de svåraste tider som Europas folk har upplevt på ett halvt sekel.
EU:s politik har kraftfullt försvårat situationen och utsattheten för vanliga människor i Europa. Det har lett till en social oro som vi inte sett under en hel generation. EU har inte utnyttjat sin potential att lösa konflikter och utnämningen till fredspristagare är fantasilös.
Europas genomgår den största finanskrisen i modern tid och som ett resultat av detta så ökar antalet fattiga i Europa i rasande takt. Europas andel fattiga uppgår i dag till 100 miljoner människor. De lever i absolut fattigdom. Av dessa 100 miljoner är 80 miljoner mycket lågutbildade, man har avslutat sin skolgång innan sex i grundskolan, och har stora brister i att kunna leva och fungera i ett modernt samhälle.
EU och finansmarknaden har skärp kraven för problemekonomierna i Grekland och Spanien, vilket fått svåra konsekvenser för de allra mest utsatta. Ekonomierna har helt stagnerat, arbetslösheten och fattigdomen har ökat. Samtidigt gör bankerna och finansmarknaden stora vinster.
Länder som har goda ekonomier med stort handelsöverskott till exempel Tyskland och Sverige, hjälper inte krisekonomierna att få tillväxtfart genom att hålla investeringar på sparlåga.
Nu i sista budgeten har regeringen till sist lyssnat på oppositionen och vi har fått en investeringsbudget med satsningar på infrastruktur och innovationer. Det är viktigt med investeringsvilja hos alla ekonomier i EU för vi kan inte spara oss ur krisen. Den enes handelsöverskott är alltid någon annans handelsunderskott. Handeln är global och ekonomierna är inflätade i varandra.
Stödpaketen och lånen i all ära, men även ökade investeringar och vilja till att inte bara värna om sin del av den ekonomiska kakan, är en brist hos de starka ekonomierna i Europa.
Det goda med Europatanken är att skapa fred i Europa och värna om varandra och hjälpa den svagare. I Sverige går alliansregeringen åt motsatt håll i sin inrikespolitik, sänkningen av bolagsskatten som bara gör storbankerna ännu mer vinstgivande och sänkning av krogmomsen som enligt preliminära siffror inte alls gett några nya arbetstillfällen. Och vilka har råd och möjlighet att äta ute, inte de mest resurssvaga.
De rika har blivit rikare och de fattiga har blivit fattigare. De stora skattesänkningarna som genomförts har slagit mot de utsatta grupperna arbetslösa och sjuka.
Socialstyrelsens senaste rapport om det ekonomiska biståndet (socialbidrag) förstärker bilden som redan försäkringskassan och arbetsförmedlingen uppvisar. Jobbpolitikens ide om att försämra a-kassa och sjukförsäkring för att flera människor ska arbeta är fel och får mycket svåra konsekvenser för den enskilde individen.
Kostnaderna för det ekonomiska biståndet har ökat drastiskt i två av tre av kommunerna under 2010 och 2011. Och fortsätter även under innevarande år att öka enligt preliminära siffror. Kommunerna uppger att det är till följd av de försämrade villkoren för sjukförsäkring och a-kassa. Vad är det för rättvisa och jämlikhet?
Tilltron till välfärdssamhället och starka offentliga finanser har de länder som kommer att klara krisen bäst. Det sociala Europa ska agera för människor såväl inom länderna liksom länder emellan. Att solidariteten ska öka och barnfattigdom och vuxenfattigdom ska utrotas.
En politik som värnar om att alla människor ska få en möjlighet att leva ett värdigt liv där utbildning, jämlikhet och rättvisa är grundstenar. Att arbeta för ett hållbart Sverige och ett hållbart Europa där människor värnar om varandra, vår livsmiljö rättvisa och jämlikhet.
Här har EU missat sin unika möjlighet att värna om de mest svaga och utsatta grupperna som har fått ett mycket svårt liv och en större utsatthet än tidigare. Utbildningsnivån i Europa har sjunkit och fattigdom och utsatthet har ökat. Vi ser en social oro som vi inte sett under en hel generation.
Att ge Nobels fredspris till EU i den här tiden är ett mycket märkligt och fantasilöst val av den norska Nobelkommittén.