MED ETT helikopterperspektiv över människans beteende är det svårt att inte slås av vår dubbelmoral: Vi ser gärna oss själva som ofelbara och tycker att andra gör fel, en norm som skapats av miljön under vår uppväxt och livstid. Ibland definierar religion var gränserna går, i andra fall vårt sunda förnuft. Ordet mord kan definieras som att avsiktligen planlägga och beröva någon livet samtidigt som det femte av de tio budorden råder oss att icke dräpa.
Faktum är att hela mänskligheten är, och har alltid varit, mördare.
Oavsett om vi är fruktarianer, veganer, vegetarianer eller allätare så dödar vi växter, djur och varandra. Människan är ett rovdjur och en mördare. Skämtet om hur “vegetarian” var indianernas ord för dålig jägare skymmer inte det faktum att även icke-köttätare dödar för att äta, exempelvis fisk, blivande kycklingfoster (ägg) och växter. Många anser att det är moraliskt sett bättre att döda växter än djur och människor.
Ska ett djur dödas så ska det ske “humant”, med minsta möjliga lidande. Ett skadeskjutet djur spåras för att avlivas medan en skadeskjuten människa blir fridlyst. Att snabbt krossa en mygga på armen, smälla en fluga eller likt en häxa koka en levande kräfta kan knappast ses som humant.
I ett andetag föraktar vi mördare, i nästa klipper vi mördarsniglar på mitten, elektrifierar dem eller låter djuren självdö i salt, skrämmande likt en slags animalistisk förintelse. Hade en ko utsatts för samma behandling hade vi anmälts. Här verkar storleken ha betydelse? Finns det kanske en viktgräns för när det är okej att klippa av ett djur på mitten?
Vi får både jaga och fiska för nöjes skull, dock måste jakten ske på detta humana, snälla sätt. Snaror, björnfällor, ljuster och harpuner ses som alltför effektiva och får inte längre användas.
Vi föder upp djur för att bli våra livskamrater men avlivar dem när de blir gamla eller sjuka. Tänk att vi till och med föder upp och fostrar kamphundar för att avliva dem när de sedan attackerar människor.
Hästar föds upp för att vinna priser och sedan avlivas och äts upp som lasagne. Blev det känsligt nu? Vi tittar på människor i stället. En abort ser många som mord, men tänker kanske inte på att det inte är en självständig individ utan enbart ett foster som parasiterar på en kropp.
Du tycker inte att det är rätt att mörda din granne, men om denne våldfört sig på din dotter kan du komma att tänka om. Om du angrips får du inte döda i självförsvar – det är polisen som ska skydda oss från det onda med det tjänstevapen de bara får använda om ingen kan komma till skada.
Med vår höga moral exporterar vi enbart vapen till länder som förmodligen inte kommer att använda dem. Finns konkurrens så ger vi indirekta mutor för att hålla fanan högt - men om en grupp enligt oss handlat fel i ett land långt bort skickar vi gärna dit soldater för att skjuta ihjäl dem. Förutsatt att de bär uniform, inte är fångar, skadade eller håller upp en vit flagg, förstås.
Genèvekonventionen definierar hur vi får mörda på ett vad de kallar “moraliskt riktigt sätt”. Vi får inte döda av ondska, ilska, hämnd eller aggression, men det går utmärkt att döda av lojalitet och patriotism. Det är också viktigt att vi inte enbart dödar fienden av en sort och inte för många åt gången, för då kallas det förintelse.
Om någon under en konflikt inte följer de regler som gäller just i krig ställer vi dem inför en krigstribunal i Holland och dömer dem. Självklart inte till döden dock, då det ju inte är humant, men vi kan låsa in dem i ett litet rum för resten av deras liv. Gäller det terrorister behövs inte ens rättegång.
Vissa nationer besitter förmågan att bedöma skuld enbart genom namn och utseende, för att sedan utdela lämpligt straff. Samtidigt väljer vissa människor att begå självmord, vilket vi med näbbar och klor försöker förhindra – trots att många av dessa inte vill något hellre än att avsluta sina liv.
I livets slutskede kan en sjukdoms lidande få en person att vilja gå vidare tidigare än vad naturen förutser, men vi gör allt för att förhindra detta med mediciner samtidigt som vi förbjuder dödshjälp.
Om någon finner logiken i när det är eller inte är tillåtet att mörda är jag idel öra. Denna kunskap bör föras ut till mänskligheten då det skulle gynna oss något oerhört om alla delade denna viktiga livssyn. Människans ondska kan spacklas och målas genom snack om moral, men vi kommer att fortsätta leva som egoister, rovdjur och mördare.
Nu och i all framtid.