DEN 28 FEBRUARI 2011 har det gått 25 år sedan dåvarande statsminister Olof Palme brutalt sköts till döds på en gata i Stockholm. Många människor i dagens stressade samhälle verkar knappt längre vara medvetna om att det verkligen har hänt och alltsammans tycks mer eller mindre ha fallit i glömska. Ännu har ingen mördare har gripits.
Den 1 juli 2010 avskaffades preskriptionstiden för mord och dråp beträffande vuxna lagöverträdare. Det kan ju låta positivt att det fortfarande skulle vara möjligt att döma den eller de personer som planerade och genomförde Palmemordet men hur stor är sannolikheten att den svenska polisen skulle komma till en lösning i denna mordutredning, med tanke på vad de har åstadkommit, eller snarare inte har åstadkommit under de gångna 25 åren?
Beror det endast på att den svenska polisen är för inkompetent för att klara av det, eller beror det på någonting annat? Som att man inte vill komma till en lösning?
Hur ska vi tolka det faktum att våra riksdagspolitiker har beslutat avskaffa preskriptionstiden för mord och dråp genom en lagändring som trädde i kraft knappt åtta månader innan preskriptionstiden för Palmemordet skulle ha löpt ut, vilket skulle ha inneburit att granskande journalister skulle ha fått tillgång till sekretessbelagda utredningshandlingar som kanske skulle ha lett dem vidare mot en lösning i fallet?
Var det något som våra riksdagspolitiker ville förhindra? Hade det inte varit bättre om granskande journalister hade kunnat lösa Palmefallet, och svenska folket fått vetskap om vem eller vilka som låg bakom statsministermordet även om den eller dessa personer inte hade kunnat straffas, än att mordet förblir olöst med polisen sittande på handlingarna?