JAG VAKNAR ungefär klockan 8, och inser att jag - i min värld - har väldigt lite tid på mig att göra mig i ordning för jobbet.
Det är en "sån där morgon". Alla vet vad jag pratar om. Allt går fel, man tappar tandborsten på golvet, hårdbrödet går sönder eftersom man hetssmörar med för hårt smör, man knäpper skjortan fel, man hittar inte den andra strumpan, det tar ungefär 10 minuter att träffa rätt när man ska träffa nyckelhålet och snuset är slut.
Jag har ett armbandsur från 1969 och med risk att låta 25 år äldre än vad jag är, så kan jag som stolt ägare av detta ur säga att - den går rätt.
Jag går ut 08.27 för att vänta in bussen som går från min busshållplats (Klyvargatan) klockan 08.28, och slänger ett öga till vänster, där jag ser bussen försvinna i horisonten av Edeforsgatan.
Detta resulterar i att jag och min kollega, som även hon är på väg till busshållplatsen som ligger ungefär 30 meter ifrån min portingång, missar bussen.
Vi kollar direkt bussar som går från Örnäset centrum och Skurholmsrondellen, och märker att hur vi än gör så kommer vi att komma för sent till jobbet. Enda lösningen är alltså att beställa en taxi. Taxin kommer väldigt fort och jag klarar mig bra. Bara 10 minuters sen ankomst, och 100 kronor tunnare plånbok. Vid det här laget så har jag gillat läget och är absolut inte på dåligt humör längre. Men att mitt dåliga humör blåser förbi fortare än det uppstod är irrelevant, eftersom att det lika gärna kunde vara på annat sätt.
Det är inte OK någonstans att busschauffören inte stannar och väntar på hållplatsen till exakt den minut den är utsatt att lämna just den hållplatsen. Detta är inte första gången det händer på Klyvargatan. Det är busslinjerna 6 och 9 som går förbi där.
Jag har ingen aning om huruvida det är samma chaufförer som kör samma linjer, men jag hoppas att LLT tar till sig detta och slutar tramsa sådär. Man ska kunna komma till hållplatsen 10 sekunder innan minutslaget det visar på tidtabellen. Så måste det vara, helt enkelt.
LLT, seriöst, det här är det minsta man kan kritisera er för, och det känns bara löjligt att ens behöva skriva det här. Ryck upp er.