Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
MED stigande olust har jag följt de senaste turerna i såpoperan, Ekfors Energi med VD Mikael Styrman i ledningen. Ett cirkulär daterat 21 oktober 2010, kom elkunderna tillhanda den 22 oktober, där VD och eldistributör Mikael Styrman i myndiga formuleringar uppmanar sina elkunder att inte följa svensk lag, en lagstiftning han själv på mångahanda sätt brutit emot i ekonomiskt avseende. Notoriskt faktum är att Styrman i olika ärenden är lagförd och fälld för ekonomisk brottslighet. Som konsekvens därav är hans verksamheter satt under administration, skrivelsen av 21 oktober undertecknad av honom själv, är försök till övergrepp i rättssak och bör underkastas rättslig prövning. I det här fallet med Ekfors och VD Styrman, är bara att som notoriskt faktum konstatera att lagstiftningen är tandlös, och myndighetsutövningen på elmarknadsområdet är handlingsförlamad. En förklaring kan vara att lagstiftarna inte haft kreativ fantasi nog att föreställa sig förekomsten av rättshaverister i monopolställning. Detta leder fram till frågeställningen: Hur är detta möjligt? Det handlar om något slags världsrekord i flathet. I yttersta utkanten av den försummade kolonin norra Sverige, anser centralmaktens företrädare inte det vara av vitalt intresse att det fåtal kvarvarande innevånarna har drägliga levnadsvillkor. Om denna såpopera utspelats ett fåtal kilometer österut, alltså på finska sidan, är jag övertygad om att problemet med Ekfors varit löst, genast det uppstod. Om man också ser på förhållanden inom Övertorneå kommun, så framstår ett annat notoriskt faktum. Sedan 1980 har kommunledningen, oavsett politisk färg sett som första uppgift att stillsamt administrera en kommunal avveckling under ordnade former.
