I SAMBAND med att Socialdemokraternas skuggbudget presenterades, så var det minst sagt patetiskt att höra den nya S-ledaren Håkan Juholt uttala sig om att arbetslösa och sjuka inte ska behöva bli fattiga vid arbetslöshet och sjukdom.
Juholt måste ha ett ganska kort politiskt minne, då det var Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som år 2000 i riksdagen röstade igenom den bortre parentesen i arbetslöshetsförsäkringen under namnet omställningsförsäkring.
Det som Socialdemokraterna gjorde med arbetslöshetsförsäkringen för över 10 år sedan är ungefär samma sak som alliansregeringen gjort med sjukförsäkringen de senaste åren.
Fattigdomsskydden i Sverige är utraderade. De flesta känner nog till att erhållande av socialbidrag eller försörjningsstöd kräver att de drabbade i princip är helt utfattiga. Har man arbetat ihop vissa tillgångar under livet, äger en villa, lägenhet eller husvagn, så måste alla realiserbara tillgångar försäljas och levas upp innan något stöd ges.
Samtidigt lever vi i ett EU-land där allt fler arbetstagare i konkurrenssyfte ställs mot varandra genom en ständig påfyllnad av arbetskraft.
Inget riktigt arbetarparti skulle någonsin i ett sådant läge attackera det skyddssystem mot utslagning, fattigdom och maktlöshet på arbetsmarknaden som partiet själv byggt upp, såvida det inte bytt planhalva.
Personligen har jag mycket svårt att förstå de människor som slentrianmässigt hänger fast vid partiet, kanske i tron att Socialdemokraterna åter ska byta politik och ställa allt tillrätta igen. Detta kommer enligt min mening aldrig att inträffa.
Socialdemokraterna har sedan ett kvartssekel visat hur snabbt det går att riva ett samhälle med en bred och allmän välfärd, som tagit partiet 100 år att bygga upp. Socialdemokraterna har blivit och kommer att förbli ett näringslivsparti.