I BÖRJAN av förra året fick en chef vid Kalix kommun avgå efter att det framkommit att mannen skickat ett flertal SMS med sexuella inviter till en psykiskt funktionshindrad kvinna., och då – när det var som varmast – hette de från kommunens sida att ”Om det händer igen måste vi ha utarbetade rutiner”.
För en tid sedan framkom det att än i dag – ett och ett halvt år senare – har i princip ingenting hänt, och det finns varken utarbetade rutiner eller någon handlingsplan att prata om. Detta väckte tankar inom mig som jag anser inte kan få lov att passera helt utan uppmärksamhet.
I medierna talades det om ”sexskandal”. Jag menar på att det finns fler skandaler kring händelsen än de skickade messen, och det är de som nu framkommer med sin tydlighet:
* Kalix kommun har medvetet valt att inte införa några nya rutiner eller någon handlingsplan om/när något liknande inträffar igen. Det som ledde fram till att allt ens blev aktuellt kan inte göras ogjort, men att inte ha någon vilja att göra något för att förhindra framtida, liknande, eller kanske rent av värre fall ... Det är inte för sent, men att kommunens senfärdighet ännu inte lett till några teoretiska åsikter, redo att – direkt! – omsättas i praktiken när/om de behövs, är näst intill beundransvärt i negativ bemärkelse. ”Det är ju väldigt synd att sånt här kunde hända, det är jättetråkigt”, sträckte sig ett av kommunalråden, Ellinor Söderlund, till att säga vid ett tillfälle. Kanske inte tillräckligt ”synd” och/eller ”jättetråkigt” för att göra något åt det? Vidare säger denna av folket valda, att dessa frågor tas upp på chefsutbildningar, men avslutar med att det ”inte just på grund av det som hände, men man diskuterar det här mer än man gjorde tidigare”. Och det är orden ”inte just på grund av det som hände” som besvärar, om inte de på kommunen, så i alla fall mig, för det är dessa som belyser frågan om kommunen alls tog händelsen på allvar, eller om man bara gjorde sken av att göra det, när det var som mest intensivt.
* Vad jag vet, undrar jag om det ens har framkommit någon personlig och ärligt menad ursäkt till kvinnan, eller om det – på ren svenska – kan vara så jäkligt, och illa ställt, att kommunen faktiskt inte anser sig ha något att be om ursäkt för?
* En skandal vore det även om man helt enkelt väljer att avstå just på grund av det faktum att kvinnan är psykiskt funktionshindrad. Är det så, så anser jag att det säger en hel del om hur kommunen behandlar sina medborgare så länge de inte passar in i mallen för vad som anses ”normalt”.