ENERGILÄCKAGE är ett ord som inte räcker för att beskriva vad gäller alla de månader som planeringen av Fyrens flytt till Råneå kostat.
Jag skulle snarare påstå att det handlar om energidränage, något som suger musten ur dem som skall orka tillhandahålla god vård- och omsorg för Fyrens gäster samt deras anhöriga.
På Fyren finns den personal vi alla vill se inom vård- och omsorg, kompetent, engagerad och positiv, som älskar sitt yrke. Men i samband med planeringen av en flytt som blir avblåst bara en vecka innan avfärd för hela verksamheten till Klockarängen kan arbetsglädjen och tilltron till arbetsgivaren bli rejält tilltufsat och orken att utföra det goda arbete alla så gärna vill brista då vi alla bara är människor (inga maskiner).
Berörd personal har blivit tackad för sitt arbete och engagemang under de månader av förberedelse inför flytten till Klockarängen i Råneå på grund av rustning av Fyren i Luleå.
För att en vecka innan flytten få höra: "Tack men nu backar vi tillbaka bandet och inleder ett återställningsarbete". Bara sisådär i förbifarten
Jag är förundrad över hur det får och kan gå till inom en offentlig förvaltning i en kommun. Där man ödslar mänskligt kapital, inte minst i form av energi i alla dess former men även skattemedel på något som inte kommer bli inom överskådlig tid. Pengar avsatta på att förbereda lokalerna som skulle nyttjas i Råneå, bokade bussar, tid för schemaläggning och planering, med mera.
En vecka innan flytten ska ske bestämmer sig Luleå kommun för att det inte blir någon flytt för Fyrens verksamhet till Råneå och då ska allt plötsligt vara som vanligt igen, som om människor vore pjäser som godtyckligt kan flyttas runt. Som om de vore saker, som om de vore ting.
I min värld är det helt oacceptabelt så tanken kommer till mig, kanske jag drömmer?