Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tänk att liten tuva ofta välter stort lass. Varenda löntagare borde skåla i ett glas Guiness och tacka Irland för sitt ställningstagande. Jag ska konkret visa på varför de röstade nej. De irländska löntagarna har fått känna på den så kallade fria rörligheten, främst från öst där de nu fått börja känna av "lönedumpningens fula tryne". Den andra orsaken är att man inom EU inte redovisat kostnaden för att bygga upp ytterligare en byråkratisk organisation i form av en EU president och utrikesminister. De svenska politikerna och EU parlamentarikerna som tycker att fördraget ska antas står då i själva verket bakom och accepterar lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden. Göran Hägglund vill att fördraget ska antas av riksdagen - väntar bara på hans löftesgaranti. Ännu intressantare blir om Cecilia Malmström nu törs plocka upp en miljon namnunderskrifter mot Strasbourgflytten, som hon efter att bytt planhalva kastat i papperskorgen. Först röstade Frankrike och Nederländerna ned plan A. Man har sedan dess hållit på i två år med plan B (nuvarande fördrag, där man endast förändrat genom att ta bort EU flaggan). Nu måste man älta fram plan C. Vad ska man göra när alfabetet tar slut - börja med kyrilliska alfabetet? Största risken är att man inom EU kommer att göra allt i sin makt för att dra lillebror i smutsen.
