ATT PLACERA ensamkommande flyktingbarn, som nu kommer i stort antal från främst Afghanistan, i HVB-hem, är ingen humanitär gärning. Under mina 8 år som ledamot i socialnämnden och socialutskottet i vår kommun fick jag en grundlig insyn i hur dåligt HVB-hemmen (hem för vård och boende) fungerar.
Placeringen uppfattades av barnen som en bestraffning och gav i de flesta ingen rehabilitering. I många falla blev resultatet det motsatta.
Hur svårT för att inte säga omöjligt ska det då inte vara för ensamkommande flyktingbarn som utan språk och kulturell tillhörighet att anpassa sig och komma in i samhället via HVB-hemmen. När det i de flesta fall misslyckas med våra egna ungdomar.
Jag vågar påstå att knappast någon offentligt betald verksamhet är omgärdad av så mycket geschäft som HVB-hemmen.
2008 granskade Socialstyrelsen 156 HVB-hem varav inte mindre än 144 fick allvarlig kritik i olika former. I takt med att det sociala klimatet hårdnar och allt fler barn omhändertas av samhället bildas det nya HVB-hem med det främsta syftet att tjäna pengar på andras olycka. Där empati och kärlek lyser med sin frånvaro i affärsplanen.
Det dyker upp allt fler kommersiella HVB-hem. Antalet HVB-placerade barn har ökat med 60 procent sedan 2003.
Hemmen är dyra. Kommuner och skattebetalarna skinnas på pengar. Vårdkostnaden på ett HVB-hem ligger mellan 2.000 och 6.000 kronor per dygn. Årskostnaden för ett barn ligger på över en miljon i många fall. Verksamheten omsätter miljarder. Kostnaderna är inte det värsta utan det dystra resultatet.
En verkligt humanitär insats skulle vara att ta de miljarder den svenska krigsinsatsen i Afghanistan kostar till att bygga och driva barn- och skolhem i Afghanistan och som skulle kunna övervakas och skyddas av de svenska soldaterna.