SPECIELLA insatser ska sättas in för att kunna stödja och hantera den ökade kriminaliteten bland ungdomar hör jag på tv.
Ja, vem kunde förvänta sig något annat än ökad kriminalitet? Det finns så många orsaker där de vuxna ansvariga både föräldrar och politiker får ta åt sig orsak och skuld!
När vuxna sviker oavsett så får barn dåliga anknytningsmöjligheter för att kunna lära sig värdera sig själva som viktiga och i samma stund inte lära att etik och moral går hand i hand. Respekten för sig själva kränks av oansvariga föräldrar som inte hjälper och leder sina barn in på humanistiska värden och inte lär de ta ansvar för hur de ska fungera väl i samhället, hur integrera sig och samtidigt sätta värde på andra människor och deras rätt till respekt.
När unga människor tappar fotfästet så beror det på brist av positiva vuxna förebilder! Brist på vuxna förebilder som finns för barnet och ger det positiva värderingar och hopp inför livet!
I dag är barn ihopfösta i för stora grupper och får då stora svårigheter att nå fram till de vuxna som är satta att ta hand om dem. I dag är det för många barn på för få vuxna! Det leder givetvis till stora identitetsproblem. Samtidigt som föräldrarna inte är hemma på dagarna och orkar sedan inte inför kväll och natt vara tillräckligt mentalt närvarande då allt annat praktiskt ska skötas för att det inte ska uppstå fysiskt förfall.
Men det inre psykiska förfallet pågår under tiden. Barnen får inte lära sig att de är viktiga! Barn hinns inte med att bli värdefulla och hur går det då med anknytningsmöjligheten?
Barn är i dag alldeles för mycket enbart utsatta för varandra och barn har ju inte något förflutet att hämta visdom ur. Barn är här och nu och agerar som utsatta djur som inte förstår sammanhangen. Om ingen vuxen finns där i samma stund och inte hinner med att backa upp och lära ut och ta hand om känslor, händelser och utveckling. Att som barn hitta sitt egenvärde kräver sina mogna närvarande vuxna förebilder!
Hur kan vi föräldrar så "gladeligen" räkna med att våra barn i dag får den värdefulla vård, som kärlek och uppmärksamhet innebär, i dagens stora dagisbarnkullar?
Tyvärr så har det blivit så konkret att det idag inte handlar om vård och värme och utvecklande relationer mellan vuxna och barn. Det handlar enbart om förvaring, så föräldrar kan ta hand om sig själva och sina egna behov av att få vara med i de egna sammanhangen.
Men... vad är det som säger att våra barn blir lyckliga och lär sig tillit och att interagera positivt med varandra i framtiden under de premisser som i dag råder? Jag tror inte så många faktiskt kommer att klara det så bra som vi naivt önskar! Och det är många med mig som inte tror på framtidens vuxna eftersom vi vuxna i dag alltför mycket sviker våra barn! Just för att vi inte har tid med dem!
Vi hinner inte vara bara tillsammans, hinner inte alls känna trygghet. Det handlar hela tiden om brist på närvarande-tid, tillsammans-tid och åter brist på kärleks-tid och uppbyggande-tid!
Vi vuxna i dag sviker våra vuxna imorgon och de kommer i allt större utsträckning att vända oss ryggen! Vilket absolut inte förvånar mig alls om de gör så!
Vi får de vilsna ungdomar och framtida självupptagna vuxna vi förtjänar! Och varför ska vi förvänta oss något annat när våra barn inte får, inte fick förvänta sig något av oss, som nära och kära föräldrar med tid till de och deras utveckling?
Att kriminaliteten ökar bland ungdomar beror på många orsaker och samtidigt på att vi vuxna närvaro-sviker barnen å det allra grövsta, som en absolut grundorsak!
Barnen av i dag är framtidens samhälle imorgon!