Svar till Nils-Olov Lindfors, ordförande LRF Norrbotten, som den 2 oktober svarat på en insändare om svensk djurhållning.
JAG VET att det finns länder med djurskyddslagar som bättre tillvaratar djurens intressen än vad de svenska gör. Exempel på detta är att kastrering av grisar utan föregående bedömning är förbjudet i Norge och Schweiz, att burhållning av hönor är förbjuden i Österrike.
Dessutom är det oväsentligt vad som står i lagen om den inte tillämpas. Det tycks finnas alldeles för små resurser till att kontrollera om lagen efterföljs, åtminstone i vårt land. Häromveckan framkom det i media hur omfattande kontrollen av djurtransporter är i Danmark. Höga böter vid försummelser och till och med förlust av körkort i vissa fall.
Du tar som exempel upp att svansen på grisar i Sverige inte behöver kuperas för att förebygga bitning, vilket du menar är ett bevis på att de har det bra och är mindre stressade än i många andra länder. Och att det inte är tillåtet att kupera svansen. Men det är fortfarande tillåtet i Sverige att kastrera grisar utan bedövning! Hela 99 procent av de svenska grisarna står inomhus hela livet i trånga och stressande miljöer.
"I Sverige har kor möjlighet att gå ute flera månader per år" skriver du. Javisst, det är bra, men tyvärr är det många kor som inte får det på grund av att det beviljas dispenser för många lantbrukare. Betesrätten omfattar dessutom inte kalvar och tjurar så de står ofta inne året om.
Kontrollen av om korna får komma ut är bristfällig. Organisationen Sveriges Mjölkbönder arbetar dessutom aktivt för att avskaffa beteskravet.
Och de månader som korna inte går på bete? De kor som inte har turen att få gå i lösdrift, omkring 55 procent, står uppbundna dygnet runt i flera månader utan möjlighet att ens kunna vända sig om.
Så även om svensk djurhållning häller en högre standard än EU:s lagstiftning kräver så är det fortfarande ingen drömtillvaro för de djur som föds upp för att slaktas och bli mat.