Det är länge sedan vi konstaterade att kommunerna drivs mer av särintressen än av behoven hos medborgarna i stort. Den lagstadgade kärnverksamheterna vård, skola och omsorg behandlas allt mer styvmoderligt till förmån för sport, kultur och intresseföreningar.
Piteå kommun verkar vara hemvist för en intresseförening med ett antal S-politiker som särskilt vurmar för nationell infrastruktur.
Visserligen är de i gott sällskap med Boden och någon fler kommuner i Norrbotten vilka också vill styra och ställa i de nationella frågorna.
Bodens kommun som har fritt fall i sin ekonomi under sista året är just nu i läget att man måste låna upp i bank för att fullfölja lånelöftet till Trafikverket för tidigareläggningen av mitträcken på väg 97.
Piteå kommun lovar nu att årligen bidra till driften för att tidigarelägga bygget av Norrbotniabanan. Gusten Granström vd för Norrbotninabanan säger till Norrbottens-Kuriren den 6 december: "Det är klart att man måste väga det mot annat, som svar på frågan om det inte blir knivigt att få fram årliga pengar i kommuner som redan ansvara för mycket annat".
Han hävdar även att alla förslag är förankrade i de politiska ledningarna i berörda kommuner och i landstinget.
Att en kommun garanterar ett lån är ett risktagande som går att mäta och värdera. Att en kommun använder sina driftmedel till att betala drift av en järnväg är att ta direkta pengar från den dagliga kärnverksamheten. En järnväg ska finansieras av trafiken inte av åldringar med vårdbehov.
Gusten Granström tillsammans med Peter Roslund representerar ett stort särintresse och när de väger sin vurm för en kustjärnväg mot medel till särskilda boenden. Då måste man låsa in de gamla för att få råd att betala för en olönsam järnväg.
Självklart behövs Norrbotniabanan, nu eller på sikt, men den får inte finansieras med pengar som tas från föräldrarna till Piteås S-politiker även om de senare tycks gilla den tanken.
Mottot har alltid varit i "rörelsen" att partiet är viktigare än individen. Detta har jag alltid kallat jag cynism men som är, enligt min erfarenhet, ganska typiskt för fartblinda socialdemokrater.
Verkligheten tycks just nu komma allt närmare även för dem.