ARBETSMARKNADENS parter har sedan lång tid tillbaka fonderat stora belopp för att stötta sina inbördes intressen vid en eventuell konflikt.
Hela arbetsgivarkollektivet - huvudorganisationen Svenskt Näringsliv och 20 av de största arbetsgivarförbunden - äger tillgångar värda 16 miljarder kronor. Motparten, arbetstagarkollektivet, äger konfliktmedel som värderas till cirka 36 miljarder kronor.
Under 2000-talet har Svenskt Näringsliv utbetalat cirka en miljard kronor i konfliktersättningar till sina medlemsföretag. Är det rimligt med så hög ekonomisk beredskap för framtida arbetsmarknadskonflikter?
Den "interna" finanskrisen i början på 1990-talet framtvingade fungerande instrument för att stabilisera hållbar ekonomisk tillväxt. En oberoende Riksbank, fleråriga statliga budgetramar, ett utgiftstak med flera instrument har lyft vårt land till ett väl fungerande samhälle. Låg inflation, en finanspolitik i balans, allehanda tillväxtskapande åtgärder har hela tiden balanserat arbetsmarknadsparternas konfliktbenägenhet.
Globaliseringen, utifrån samhällsekonomiska perspektiv, kräver långsiktiga strategiska ställningstagande från politiskt och näringslivshåll. I dagsläget är exporten i alltför hög grad inriktad på EU-marknader, inte minst när Sydeuropa befinner sig i nuvarande ekonomiska krissituation.
På medellång sikt måste samhället planera för en mer global näringslivsutveckling med inriktning framförallt mot nya intressanta tillväxtmarknader inkluderat ett väsentligt utökat Nordeuropeiskt näringslivsutbyte. Långsiktiga stabila affärskontakter i länder som Tyskland, England, Norge, Finland och Danmark "kryddas " med nya intressanta affärspartners i exempelvis Brasilien och Indien.
I detta intressanta "affärsupplägg" skulle det kanske vara möjligt med viss" stöttning" från arbetsmarknadens parter? Stora summor av "onödiga konfliktmedel" skulle kunna nyttjas för att förverkliga en bestående tillväxt i vårt land. Arbetsgivarsidan bland annat via förmånliga exportkrediter, arbetstagarsidan via allehanda fortlöpande kompetensutveckling av arbetstagarkollektivet.
I ovanstående analys antyder jag ett nytt mönster där arbetsmarknadens parter tar ett större direkt samhällsansvar i näringslivsutvecklingen, utan politiskt hänsynstagande. Parterna har i dagsläget de ekonomiska medlen för att förverkliga en hållbarare samhällsutveckling. Visa mod, samverka och anpassa er i nuvarande globala utsatta ekonomi!
Framtida allvarliga arbetsmarknadskonflikter synes näst intill obefintliga med tanke på "uppstramningen" av svensk ekonomi och globaliseringens villkor för svenskt näringslivsklimat.