BODENS kommun tänker bygga en anslutning mellan Gamla Lulevägen och väg 97. Syftet med vägen kan var och en som är intresserad läsa sig till. De farhågor som uttryckts från vissa boende i området har varit bland annat att tung trafik ska öka på Torpgärdan, det vill säga området mellan Nylandsbäcken och Hermelinsgatan, och att trafiksäkerheten ska försämras för skolbarn som ska till Torpgärdsskolan.
Trots att kommunen beräknat, bedömt och kommit fram till hur dessa farhågor inte ska bli realiteter, vilket informerats om, bildas Aktionsgruppen för ett attraktivt Torpgärdan. Aktionsgruppen tar det ena argumentet efter det andra för att protestera mot vägen. Man verkar inte ta till sig den information som ges från kommunen, och man hittar nya argument varje gång ett argument faller.
Aktionsgruppen har, med argumentet att inga gång- och cykelvägar ska byggas samlat in namnunderskrifter mot vägen. Detta trots att kommunen informerat om motsatsen. Många som skrev under blev lurade.
Aktionsgruppen föreslår med hjälp av en anonym konsult, att planfri övergång mycket väl kan byggas vid järnvägsövergången på Hermelinsgatan. Detta trots att kommunens beräkningar säger att det inte är möjligt. Anledningen till att konsulten är och förblir anonym får både förslaget och Aktionsgruppen att verka oseriösa.
Aktionsgruppen bjuder in politiker och kommunmedborgare till ett möte som syftar till att ge svar på kommunmedborgarnas frågor kring planerad väg. Inför mötet samlar Aktionsgruppen in information från andra aktörer som man inte delger de politiker man vill ha svar från.
Hur tänkte Aktionsgruppen att politikerna skulle kunna svara på frågor kring information man inte fått ta del av? Hela mötet liknade en rättegång, där Aktionsgruppen var åklagare, domare och bödel.
De som var motståndare till vägen applåderades och fick prata till punkt. Den som var för vägen fick inte prata till punkt och blev förolämpad.
Detta gjorde att nästan ingen information som klargjorde något om vägen kom fram av den enkla anledningen att de som informerade var för vägen och således inte tilläts prata till punkt. Stämningen på mötet var hätsk, politiker fick möjlighet att samla röster till kommande val.
Mötet gav ingenting annat än en dålig eftersmak och en klar bild av att Aktionsgruppen mer liknar en grupp rättshaverister än en grupp som värnar om bostadsområdet för alla invånares räkning.
Nu agerar Aktionsgruppen igen och lägger fokus på att kommunen på 60-talet planerat en planfri järnvägsövergång på Hermelinsgatan. Det man inte från Aktionsgruppen tagit reda på, eller inte valt att tala om, är att den vägen skulle bli för låg för dagens trafik eftersom den var anpassad för personbilar och häst och vagn, inte för långtradare och timmerbilar. Och åter igen. Här väljer Aktionsgruppen att strida för ett förslag som inte ens förbättrar nuvarande trafiksituation.
Om Aktionsgruppen verkligen var rädd för tung trafik skulle man väl inte komma med förslag som kommer fortsätta leda tung trafik förbi området? Aktionsgruppen greppar det ena argumentet efter det andra.
Alla argument saknar uppenbarligen relevans eftersom man inte håller fast vid dem. Man undersöker inte fakta ordentligt och man håller möten, skickar ut flygblad och agerar, agerar, agerar.
Kan det verkligen vara så att det är trafiken man är rädd för? Eller är det förändringar? Eller är det att man värnar om sina egna ytterst privata intressen?
Något luktar skumt här, eftersom argumenten förändras och inte egentligen leder till att göra någon förbättring för området.
Att Aktionsgruppen dessutom hävdar att folk skulle fly Torpgärdan på grund av en väg som ger snabbare anslutning till Bodens centrum och till väg 97 är kvalificerat skitsnack.