STADSPARKEN i Luleå var helgen 15-17 juni inbäddad i sina "bästa stämningars längtan", för att låna ord från Hjalmar Branting.
Jag är ingen HBTQ-person, men de timmar jag tillbringade där under Pride-helgen var bara så härligt avslappnad och stämningsfull att det inte får vara osagt.
Bra musik, humor, politik, mat och bokbord i en skön blandning. Luleå kan, och de som arrangerat Pride ska ha allt beröm.
Att de också, i alla fall på lördagen, kunde fixa fint väder bidrog säkert till att jag som jobbar på en "manlig arbetsplats" även kunde träffa på arbetskompisar i parken.
Människor vill ha gemenskap och fick gemenskap.
Fördomar, okunskap och rädsla är intoleransens livlinor. Det är ingenting som försvinner över en helg. Men, som kineserna säger, även den längsta resan börjar med ett steg.