Hela världen är beroende på hur människor bemöter varandra! Genom barnen kan vi träna bemötande. De är helt suveräna på det området! De visar tydligt när det är rätt eller fel! Barnen tränar oss vuxna dagligen i tillmötesgående genom att kräva vår tolerans, tålamod, kärlek och genuina intresse för deras behov!
Bemötandet börjar i och med hur vi ser på varandra! Vad vi signalerar med ögonen och givetvis även med det viktiga kroppsspråket. Ett vänligt intresse utan baktankar är nog den mest givande av bemötandesignalen. Charm kan vara förledande men kan också vara ett gott tecken på öppenhet och förmåga till medmänskligt intresse.
Hur vi betraktar varandra betyder mycket för hur vi därefter bemöter. Vi kan alla med god vilja som människa se när någon äger förutfattade meningar kring ens person, oavsett om vi känner varandra eller inte. Där börjar det ytliga.
Oavsett kön eller tillhörighet bör betraktaren alltid bemöta andra genom en generös attityd utan förutfattad tanke för olikheter. Där det intresserade betraktandet blir en tillgång att sedan bottna mot ett djupare samförstånd och intresse växer de goda möjligheterna inåt och tar sig utåt till ett gott respektfullt bemötande.
Bemötandet hemma kan resultera i att se positivt på människor där trygghet och engagemang är en naturlig tillgång. Men ... det kan också vara precis tvärtom.
Barn som ofta får lyssna till negativ kritik riktat mot sig själva eller över omgivningen, kritik som ideligen är ifrågasättande, får en begränsad möjlighet till att själva bilda sig en egen uppfattning, får inte en naturlig chans till att bygga på tillit vare sig mot andra eller till sig själva. Det skapar otrygghet.
Bemötandet av våra barn är det som bestämmer vilken attityd vi får i samhället! Har vi vuxna inte tid till, visar vi inte intresse för, ger vi inte av vår värme och närhet till våra barn tillräckligt mycket utvecklas inte barnens empatiska positiva förmåga.
Så föds mobbingen! Så föds striden! Så föds respektlösheten!