ALL HEDER till de unga damer vilka polisanmälde de fruktansvärda övergreppen på den mycket sjuka och värnlösa damen på äldreboendet. I Luleå! Ohyggligt, obegripligt och förnedrande att en människa som befinner sig på en inrättning för vård utsätts för ett så grovt och kränkande brott.
Det är hemskt, vämjeligt att läsa om alla bortförklaringar, dimridåer som läggs ut för att dölja verkligheten. Ansvariga hänvisar till sekretessen för att försöka skydda sig och sin bristande kompetens i detta ärende.
Det är en klar förolämpning mot de anhöriga att inte informera dem om det skedda. Det är också en förolämpning mot alla boende i Luleå vilka har haft en klar tillit, tro på att vård av anhöriga fungerar.
När man har ansvaret att vårda, värna, hjälpa måste man göra en heltäckande riskbedömning, riskanalys för att eliminera alla tänkbara hot och faror för de vårdbehövande. Det är de ansvarigas absoluta skyldighet.
Någon sådan plan har uppenbarligen inte existerat. En sådan plan måste initieras från högsta ort och aktiveras ner i hela organisationen.
Att gärningsmannen fått bo vara kvar på platsen för brottet är obegripligt och för anhöriga klart förnedrande.
Gärningsmannen är även han ett offer. Han är ett offer för en organisation som inte fungerat. Han är ett offer för inkompetens, likgiltighet, personalbrist, en organisation utan förmåga att värna, hjälpa de mest sårbara och hjälplösa, de mest försvarslösa människorna vi har i samhället.
Jag mår illa av det inträffade och det gör också många, många människor i Luleå och vårt avlånga land.