AV OLIKA anledningar besöker jag rätt ofta äldreboenden i Luleå. Nu senast var jag och uppvaktade en nära anhörig på dennes födelsedag. Visserligen var jag, på grund av förhinder, där först på morgonen dagen efter.
Jag fick då uppleva personalens totala ointresse för att den boende till exempel har fyllt jämna år. Själv är jubilaren för handikappad för att exempelvis kunna ordna kaffe åt sina gäster. Boendet ska ju fungera så långt det är möjligt som ett hem så ett visst engagemang, förutom den basala omvårdnaden, vore väl önskvärt och naturligt.
Man kan inte alltid skylla på tidsbrist för i till exempel det aktuella fallet satt personalen i dagrummet och pratade.
De boende är ju oftast försynta och ställer inga krav. Jag var vid ett tidigare tillfälle på samma avdelning då en av de boende serverades frukost. Jag hörde personen ifråga tala om att gröten var iskall. Det var säkert den aktuella personalen helt medveten om. Vad är lättare än att sätta maten i mikrovågsugnen en minut.
Kommunalrådet Karl Petersen skryter ju om att han inte sitter på rummet och häckar. Undrar hur ofta han besöker äldreboendena oanmäld och får sig en uppfattning om hur det är där.
Det finns ju många arbetslösa och de skulle ju kunna användas för att sysselsätta de gamla med någonting. Man kan ju till exempel börja med att läsa dagstidningar tillsammans.
Man tänker med viss fasa att inom en överskådlig framtid sitter man kanske själv där "och väntar på döden". Nog har väl våra gamla gjort sig förtjänta av något bättre.