FÖRHANDLINGARNA om EU:s långtidsbudget, en uppgörelse om 1.000 miljarder euro, kan bli en utmattande och kaotisk historia som till sist hotar säkerhet och stabilitet inom EU.
Budgeten spänner över en sjuårsperiod 2014 -2020 och stakar ut vilka eller vems pengar som ska användas till att betala allt från Erasmusstipendier till jordbrukssubventioner.
Den stora striden handlar om storleken på budgeten, på ena sidan står sju rikare länder som vill skära ned budgeten kraftigt och på den andra 15 fattigare länder som vill bevara de generösa jordbruks och regionalstöden.
Budgetförslagen kommer att göra Sveriges EU-avgifter avsevärt förhöjda. Fast om man ska vara helt ärlig så handlar striden om ideologi och EU självt. Det finns en djup splittring om vilken väg EU ska gå. Krisländerna Grekland, Irland och Spanien håller på att kollapsa under sina skuldhögar och viljan att ytterligare hjälpa de fattiga länderna i syd håller på att tryta.
Trots EU-kommissionens ihärdiga övertalningsargument att EU:s budget ska användas som en katalysator och tillväxtmotor för att främja EU:s stabilitet och konkurrenskraft så är betalningströtta medborgare och utfattiga medborgare i Syd trötta på EU-tanken.
Grekerna lever på lånad tid. EU-politikerna försök komma överens om att låna ut ytterligare miljarder till det grekiska folket. Ännu ett "stödpaket", som ska betalas tillbaka med väl tilltagen ränta. Arbetslösheten i Grekland är skyhög, var tredje person är utan försörjning, sänkta löner och sänkta pensioner. Social oro och personliga tragedier.
EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso höll tal i Strasbourg i början av september. Han recept på den tilltagande krisen i Europa är mer makt åt EU. Han vill ha både bankunion, skatteunion och slutligen en europeisk federation. Europas förenta stater blir då ett slags super-EU.
Det finns inget folkligt stöd för Barossos räddningsplan för euron. Kan mera makt till politikerna och EU rädda Europas folk och ta oss upp ur den djupa ekonomiska kris som vi befinner oss? Svaret är nej!
Europas förenta stater är inte svaret på Europas problem. Det kommer bara att leda till ökad splittring och ännu svårare förhållande för vanliga människor. Bryssel kan inte besluta oss ur krisen.
Folket sa nej till EMU I folkomröstningen 2003 det var en historisk seger för folkstyret i Sverige. Väljarna var klokare än etablissemanget! Svenska folket var inte beredda att lämna över beslutanderätten över den ekonomiska politiken till makthavarna i Bryssel.
I dag då krisen i Europa fördjupas, så kan vi se hur rätt nej-sidan hade, i våra argument mot EU:s valutaunion. Tanken att skapa en valutaunion utan att först ha en stabil politisk och fiskal union är dömd att misslyckas. Länderna har helt enkelt för olika förutsättningar.
EMU påtvingar länderna en ekonomisk politik, ränta och växelkurs som inte passa dem. Valutaunionen har skapat och fördjupat ekonomiska problem i flera euroländer.
EMU-anhängarna, de som finns kvar i Sverige, hävdar att eurozonens krisländer levde över sina tillgångar. Det är inte hela sanningen. Både Irland och Spanien hade sin budget i ordning. Hade de haft en bättre kontroll över den egna räntan och växelkursen så hade de i stället kunnat kyla ner ekonomin och stoppa spekulationen.
Valutaunionen var felkonstruerad från början och nu får vanligt folk betala för bankernas spekulationsskulder med kraftiga nedskärningar. Det är ett felaktigt tänkande, att tro att man kan ha en gemensam valuta utan att ha en stabil politisk och fiskal union först!
Folk i de drabbade länderna förblöder sakta. Social misär och personliga tragedier är resultatet av EU-byråkraternas totala makt. Makten har förskjutits från Europas folk till Bryssel.
Grekland blir troligen tvingade att till sist lämna EU. Sedan följer Irland, Cypern och Spanien efter med ett utträde ur valutaunionen. Europa går då in i en ännu mycket djupare och långvarig lågkonjunktur då europrojektet raseras. Det blir ännu svårare förhållanden för vanliga människor med neddragningar och stor arbetslöshet som följd.
EU-makthavarna måste lätta på åtstramningspaketen, att spara sig ur finanskrisen går inte! De krisande länderna måste få gröna investeringar och investeringar i infrastruktur som ger nya jobb och tillväxtfart för ekonomin. Stimulanspaket är nödvändiga för Europas överlevnad.
Europas politiker måste värna sitt eget folks demokratiska rättigheter och möjligheter att styra över sin egen framtid. Vilken väg ska EU gå? Kostnaden för de 27 medlemsländerna och enskilda medborgare kan bli skyhöga.