VÄRLDEN HAR genomgått en stor förändring de senaste åren. Allt har industrialiserats, människor tycker mycket men de tänker inte längre. Att ifrågasätta informationsflödet vi matas med från reklam och böcker tycks ha försvunnit då tekniken gör det möjligt att påverka oss ständigt. Reklamen finns överallt.
När jag var liten brukade jag gå utanför stängslen i hagen vid vårt hus och klappa kossorna. De var så söta med sina kalvar. De idisslade och hade det riktigt skönt. Jag tyckte det var fint att se och jag tyckte det var min rätt som människa att äta det de producerade. Jag såg ju med egna ögon att de hade det bra.
Tiden gick. Jag märkte hur landsbygden runtomkring mig förändrades. De ekonomiska förutsättningarna drev folk till ruinens brant, människor blev arbetslösa och gårdarna som vi växt upp med blev färre. Kossorna också. De slutade synas. Lanthandlarna som hade närproducerade råvaror fick stänga igen.
Jag förändrades under denna tid. Jag slutade äta kött. Jag tyckte det var gott men det kändes fel på något sätt. Jag fortsatte äta ägg och drack mjölk. Min mage fungerade mycket bättre utan kött och det kändes skönt då mina magproblem varit påtagliga under stora delar av min barndom.
För fyra år sedan när jag blev politiskt engagerad (V) funderade jag över de bilder vi matades med från andra länder angående djurplågeri. Varför tvångsmatade man ankor och varför satt hundar och katter i burar för att bli mat i Asien. Varför plockade man av levande fjäderfän sina vingar.
När allt industrialiserades för att öka produktionen (maten inget undantag) flyttades kossorna (och de andra boskapsdjuren) från de öppna landskapen in till industrin. Istället för att anställa människor fick kossorna metallslangar som omsorgsfullt mjölkade dem.
Kalven då? Den står ju också hos mamma ko och har det bra. I samband med att man började placera kossorna under tak och höja lönsamheten upptäckte man att om kalven stod utan att kunna röra vid sin mor producerades mer mjölk hos kon för att ge åt sitt nyfödda barn.
Kossorna blev placerade i ett område av industrin /"gården" och kalvarna i ett annat. När kalvarna är en dag gamla tas de från sin mamma (fem dagar för Kravmärkta) och skriker efter sina mammor i flera dagar . När kossorna råmar efter sina barn producerar de mer mjölk som sedan säljs och marknadsförs som de "naturliga" för oss människor.
Sojan som produceras i världen idag hade räckt för att mätta jordens befolkning 3 gånger om men ges istället till våra boskapsdjur. För att producera mejeri och köttvaror krävs det dessutom väldigt mycket vatten. Slammet och gödsel som blir över dumpas i sjöar och hav och försurar dessa så att fisk och andra blötdjur dör och ekosystem rubbas
Vi befinner oss i ett ekorrhjul av bekvämlighet. Vi lär hos att äta vissa saker som sedan gör oss sjuka vilket vi måste söka vård för, vi tar hellre en tablett en ändra våra levnadsvanor. Apotekens hyllor av tillskott i form av vitaminer och mineraler har ökat i antal, är detta en slump? Kan det verkligen vara så att den maten vi frossar i inte innehåller allt det vi tror?
Vi sminkar och köper hygienprodukter för att förbättra vårt utseende och "fräscha" upp vår utsida för miljardtals kronor varje år och testar på djur . När vi blir sjuka tar vi läkemedel som i de flesta fall testats på djur. När har vi botat klart våra välfärdssjukdomar och när ska vi sluta utsätta oskyldiga djur för onödigt lidande? De är inte våra slavar att bruka, deras existens ska bero på dem själva och inte vårt syfte.
Fråga mig inte varför jag är vegan, ställ istället dig själv frågan varför du inte är det.