VI BLEV upprörda när vi häromveckan läste insändaren med rubriken "Väl avvägda beslut bakom", skriven av en socialsekreterare i Luleå
Vår familj har en helt annan bild av socialsekreterare i Luleå.
Dina drömmar och tankar är en sak men tyvärr är verkligheten en annan för de som drabbas av er hantering.
Du skriver att du följer lagstiftning och socialstyrelsens barnperspektiv. Är det bara du som gör det, eller är det ett drömscenario?
Vi kan räkna upp många rapporter, insändare och intervjuer med barn som ni som yrkesgrupp kränkt och behandlat respektlöst.
Länsstyrelsen har till exempel riktat skarp kritik mot familjesektionen på Luleå kommun. Kritiken gällde att ni inte såg barnets perspektiv i er handläggning. Man hittade även så stora brister i handläggningen och dokumentationen och journalanteckningarna innehöll "ovidkommande och kränkande" värdeomdömen, samt bröt mot sekretessen.
Forskning visar, att barn mår bäst av, att behålla sitt eget nätverk så långt det är möjligt. Därför letar man alltid i barnets närmaste krets när en placering blir nödvändig. Det finns en lag som beskriver detta.
I vårt fall så lyssnade inte socialen när vi som farföräldrar anmälde oss som avlastningsfamilj i ett tidigt skede. Enligt socialsekreteraren var det aldrig aktuellt med ett omhändertagande, trots att det var precis det som hände.
Vårt barnbarn var hos sin far varannan helg. Sov över, var trygg, glad och harmonisk. I socialförvaltningens rapporter står att barnets far aldrig var intresserad av att ta hand om barnet, vilket är osant. Ni påstår även att barnets nätverk inte anmält intresse att ta hand om barnbarnet. Ännu en lögn! Ni frågade oss aldrig!
Omhändertagandet var traumatiskt, inte minst för det lilla barnet som naturligtvis hamnade i chock. Men i era rapporter påstår ni att det berodde på att föräldern misskött honom. Ännu ett övertramp!
Att ta ett barn från familjen och placera det i ett familjehem, eller på ett hem för vård och boende, är ett fundamentalt ingrepp i en människas liv. För att detta "yttersta" tvång ska vara legitimt måste kraven på myndigheter vara stentuffa.
I vårt fall så har vår socialsekreterare bestämt sig för att vårt barnbarn mår så dåligt av att träffa sitt nätverk, att nu har vi inte ens en timme i veckan. Vi finns inte längre med på umgängesschemat.
Vi är övertygade att vårt barnbarn vill träffa sin familj. Att han reagerat efteråt på våra träffar är ett friskhetstecken. Det kallas saknad!
Om ni vet att barn är värdefulla! Tänk då på hur ni behandlar dem i era beslut och vilka konsekvenser det blir av beslut tagna på felaktiga grunder.