Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sametinget och dess politiska representanter driver frågan hårt om att Sverige ska ratificera ILO-konventionen 169 som ska ge urfolken förstärkta rättigheter till land och vatten. Hur politiker och regering ska agera är ovisst men helt klart känner de sig påverkade av olika internationella organs uttalanden med kritik om hur svenska samhället historiskt har behandlat samer som nationell minoritet. Att Sverige under modern tid kompenserat samer mycket väl såväl ekonomiskt som politiskt väljer ingen att framhålla. Snarare är det så att olika internationella organ skickar små delegationer av politiker som besöker det samiska samhället och får sig till livs allomfattande kritik som många gånger saknar grund men som kan kännas besvärande för en regering. Skulle sametinget få sin vilja igenom skulle detta innebära att de fick det förvaltningsrättsliga ansvaret för att ta hand om mark, jakt och fiskerättsliga frågor inklusive naturtillgångarna i det inre skogslandet och fjällområdena inom ungefär en fjärdedel av landets yta. Vill vi ha det så?
