DET ÄR en bedrövelsens läsning när Socialdemokraterna i Norrbotten ska försöka förklara varför man fuskat till sig miljonbelopp i bidrag. Det är inte bara fusk det är, enligt åklagaren, troligen grovt bedrägeri, ett brott med en straffskala på sex månader till sex år.
Alla företrädare som träder fram pekar med hela handen på “tidigare generationer", “de där i SSU", “en liten grupp på några få personer" eller “detta är inte en kultur inom rörelsen" och så vidare i stället för att rakryggat stå upp och säga något i stil med “vi brister i våra värderingar, vi har odlat en ändamålet helgar medlen-kultur som har spårat ur".
Jimmie Åkesson gick häromdagen ut och uppmanade de partibröder som inte kunde ställa upp på partiets värderingar att självmant lämna partiet. Det vore något för Karin Åström.
Jag vet inte vad som är värre - en fientlig inställning till invandrare eller en fientlig inställning till svenskar utanför S-partiet. Sekter handlar det om i båda fallen.
Vem har suttit i majoritet i större delen av samhällets styrelser och ledningar (privata näringslivet undantaget) under de senaste 78 åren? Riksdagen, regeringen, EU, kommuner, landsting, fackföreningar, pensionsfonder, studentföreningar, ungdomsförbund, massmedia, hyresgästföreningar, bostadsorganen, byggföretag, handelsföretag, transportföretag, bensinbolag, kulturgrupper, kristna församlingar och många fler beslutande organ har och är dominerade av socialdemokrater (partimedlemmar), och långt ifrån alla är demokratiskt valda.
Alla medborgare är på mer än ett sätt berörda av partiets tentakler som sträcker sig in i och dominerar den enskildes vardagsliv från vaggan till graven, för att använda ett slitet uttryck.
Dessa styrelserepresentanter företräder 103.000 partimedlemmar, vilket ska ställas mot de miljoner och åter miljoner svenskar som är berörda av respektive organisations väl och ve. Snacka om ojämlik representation.
De uppträder som om de fortfarande företräder 1979 års medlemsantal på 1.198.000 människor (det var sista året av tvångsanslutning till partiet).
Frågan man kan ställa är på vilka fler sätt Socialdemokraterna har fuskat med pengar och maktpositioner i samhället därför att "ändamålet helgar medlen"?
Är detta ett isberg eller ett isflak?