Allt hänger ihop. Jag kan inte låtsas kämpa för arbetaren på bananplantagen som även jag håller på att döda genom att köpa de bananer han har besprutat med kemikalier. Han kommer att dö en för tidig död. Man kan fråga sig vad som kommer att hända med hans fru och med hans barn som får växa upp i ett område där man är "berusade" av kemikalier.
Han och hans fru lever i den enda tanken att överleva från dag till dag och jag här i västvärlden lever i en låtsasvärld av människovärde (som inte finns) av jämställdhet (som inte heller existerar).
Även här i västvärlden förvandlas allt flera till "bananplantagearbetare" .
Vi uppmanas att träna för att underhålla vår kropp så att de som har nytta av oss kan utnyttja den till än mera effektiviserad produktion av sina produkter som ingen behöver och som tvingas på oss med alltmera rationella försäljningsmetoder som förblinda oss och väcker vårt habegär.
Vi uppmanas att äta sunt och det önskar vi alla att vi kunde. Men till vilket pris? Även den försvinnande medelklassen får det svårt att satsa på rätt mat till sig och sina barn och arbetarklassen, som ingen längre känna till, har absolut inte råd. De försöker överleva från dag till dag även i ett land som Sverige. Vi har våra egna bananplantagarbetare här och nu.
Vi har en regering som gör allt för att göra de rika ännu rikare. Deras mål är högsta möjliga vinst till minsta möjliga betalning så att de rika blir ännu rikare. Faraonerna begravdes i flera ton guld. Hur begraver vi våra rika och är de lyckliga?
När arbetarklassen inte längre kan få bostäder och bra mat till ett rimligt pris då är jämställdheten och människovärdet en chimär.
Vi släpper våra ungdomar till massmedias produktion av drömvärldar och de tror sig vara någon. Bländverk! Redan romarna gav sina undersåtar skådespel för att de skulle hålla sig lugna och producera mer för de besuttna.
För länge sedan har vi begravt drömmen om en sund kropp, bra mat, en värdig bostad, människovärde och jämställdhet till förmån för några rika som blir allt rikare.