KAN NÅGON överhuvud taget känna sig lugn och tillfreds efter Luleå socialnämnds presskonferens den 17 maj? Jag har svårt att tro det.
Besittningsrätten är viktig, menar ansvariga, så viktig att inte en brottsanmälan görs? En gärningsman som begår ett grovt brott och utgör en uppenbar fara för liv och hälsa måste naturligtvis omedelbart få den så kallade besittningsrätten upphävd. Därom kan det inte råda något tvivel.
Problemet har varit att ansvariga en längre tid har försökt dölja det inträffade och förbjudit personal att göra polisanmälan. Tack vare de anställda som anmälde har hela den skändliga historien uppenbarats.
I all offentlig verksamhet finns alltid ansvariga på olika nivåer. Ansvarsområden är klart definierade med befattningsbeskrivning och instruktioner om hur verksamheten ska bedrivas. Hur skulle det annars se ut i vårt välorganiserade land? Socialnämnden i Luleå verkar dock vara undantaget som bekräftar regeln. Här finns ingen som kan ta på sig
ansvaret. Alla har lika ansvar, menar socialchefen? Helt klart är ändå att socialnämndens ordförande och socialchefen är ytterst ansvariga.
I en utmärkt insändare av Anna-Greta Svedberg beskriver hon med ett mycket tydligt språk hur denna skandal har fortlöpt:
"Det känns inte speciellt tryggt för oss andra kommunmedborgare att så här öppet bli klar över den inkompetens som finns på denna förvaltning", skriver hon. Tack Anna-Greta!
Man kan också undra över politikernas tystnad. Är det inte dags för politikeretablissemanget att vidta, som man säger, adekvata åtgärder?