ALLT FLER inser ju att våra folkvalda med stöd av delar av officerskåren och försvarsindustrin på drygt tio år kört Sveriges försvarsförmåga i botten. Det är positivt att man nu på många håll vill rätta till det som gått fel och en del debattörer förespråkar ett svenskt Nato-medlemskap som den enda möjliga vägen att gå. Innan vi ansöker om medlemskap måste vi emellertid räta ut ett antal frågetecken som skulle kunna sammanfattas enligt nedan.
Har Sverige tillräcklig militär förmåga för att accepteras som medlem i Nati? Generalsekreteraren Fogh Rasmussen har ju varit tydlig med att varje medlem måste kunna försvara sig själv och det kan inte Sverige, inte ens så länge att utländsk hjälp skulle hinna fram vid ett anfall mot oss.
Är vi beredda att inordna vår utrikespolitik under alliansens vilja? Det har ju inte varit helt problemfritt att få medlemsländerna att medverka i de utrikes insatser som genomförts. Detta är inte heller underligt då de små medlemsländerna ofta inte har någon större praktisk nytta av medverkan på samma sätt som de större länderna vars industri ofta vinner ttill exempel oljekoncessioner eller liknande på internationella insatser. Icke desto mindre förutsätter kollektiv säkerhet via ett Nato-medlemskap vår medverkan med trupp i alliansens åtaganden.
Kommer vi med säkerhet att få hjälp vid ett anfall? Dagens vänner är inte nödvändigtvis sådana i morgon och även inom allianser ser man utan tvivel i ett skarpt läge mer till den realpolitiska nyttan av att engagera sig eller inte i ett lite lands i Europas utkanter angelägenheter. I kampen om strategiska råvaror måste vi nog också utgå ifrån att även alliansbröder i kritiska lägen sätter sina egna nationella intressen före alliansens.
Kan vi utesluta att ett medlemskap i en allians uppfattas som en provokation av stormakter som inte är med i alliansen? Kommer Moskva stillatigande att acceptera att Nato flyttar sina positioner allt närmare Rysslands gränser? Vi har ju alla sett hur hårdhänt Georgien fick lära sig denna läxa för några år sedan.
Vi kan inte svara ja på alla punkterna ovan, något som innebär att Sverige visst kan gå med i Nato men också att ett medlemskap i alliansen kanske inte entydigt skulle vara till gagn för landet varför vi noga bör överväga om det inte finns andra vägar att gå för att trygga landets fred och frihet.