BEFOLKNINGENS behov ska styra verksamheten, inte tillgång och efterfrågan. Det var något som den politiska ledningen i landstinget gång på gång upprepade under landstingsfullmäktige i Kiruna.
De styrande menade att behoven är utslagsgivande i den framtida planeringen av vår sjuk- och hälsovård i länet. Det talades också om behovet av lokala lösningar för att tillfredsställa detta behov.
När det kommer till konkret verklighet blir attityden en annan.
Detta blev tydligt i den diskussion som uppstod om möjligheter till samarbete med LKAB inom det kirurgiska området i Kiruna.
Innehållet i den argumentation som vi fick höra från landstingsstyrelsen var intressant.
Utryck som "negativ särbehandling" och "en gräddfil för de 23.000 invånare som bor i Kiruna", en kommun som är ett särfall med långa avstånd till andra sjukhus, användes.
Det talas om "ideologisk syn" och det är beklämmande att i ett motionssvar läsa att landstingsstyrelsen inte anser det vara rimligt att acceptera en medfinansiering av externa parter för att tillgodose befolkningens behov av hälso- och sjukvård.
Överlag är attityden till externa aktörer, såsom företag, bekymmersam.
Ska en ideologisk grundsyn styra en viktig verksamhet så att den motverkar ett övergripande syfte; att lösa problemen inom hälso- och sjukvård i ett län?
Ensam är inte stark, inte ens ett landsting. En förutsättningslös samverkan mellan alla parter är nödvändig för fortsatt kvalitativ överlevnad i vårt norra län.