LEIF PETTERSSON skrev (Kurirens debattsida den 14 januari) initierat och välformulerat om snöskoterns betydelse och utveckling i Norrlandslänen.
Jag gillar också att åka snöskoter och gör det då och då. Större delen av snöskotrarna i landet är enligt mitt synsätt jämförbara med husvagnar, sommarstugor, båtar, bilar, semesterresor och så vidare.
De är en del av människornas satsningar på sina fritidsintressen och finansieras med det som är kvar i börsen sedan man betalat mat, husrum och skatt till den gemensamma välfärden. Skotrar är med andra ord inte livsnödvändiga men en del av en hög levnadsstandard och för 2,7 procent av människorna i Sverige en krydda i tillvaron.
Vägarna är till skillnad från skoterleder en förutsättning för vårt moderna samhälle och vår välfärd. Det finns därför många väl grundade anledningar till att vägarna, järnvägarna, flyget och sjöfarten står under ett nationellt överinseende.
Vilka skäl är för att skoterleder ska bli ett nationellt intresse framgår inte riktigt av Petterssons debattinlägg men han tycker att besökarna i länet "har rätt att kräva en hög standard på de leder som finns".
Vidare pekar han på att dagens leder ofta sköts av lokala skoterföreningar som har svårt att göra det på ideell basis och på att kvalitén på skötseln av lederna är ojämn.
Traditionellt har inte staten värnat om motorsport och jämförbara aktiviteter på samma sätt som fysiskt och hälsomässigt främjande aktiviteter som idrott, fotboll och ishockey. Detta har inte med antalet utövare att göra utan handlar nog mer om principen att var och en betalar sina fritidsintressen men att värna ungdomars utveckling och hälsa har man ansett vara skäl nog för att satsa i hallar och anläggningar.
Vissa kommuner ger redan i dag bidrag till skoteråkarna på olika sätt men det är inte detsamma som att man tar över ansvaret för skotervärldens infrastruktur.
Jag har svårt att se att skoterleder kvalificerar sig som en infrastruktur av nationellt intresse och några sådana argument framkommer inte heller av Petterssons artikel.
Visserligen talar Pettersson om avgifter men tror han på allvar att vi skulle komma i närheten av vad det skulle kosta att hålla igång hundratals mil leder genom att kräva avgifter av skoterägarna? Jag har inte räknat på det men föreställer mig både stora protester och en omfattande byråkrati.
Finland har som jag förstått det skoterförbud utanför utmärkta leder. I stället har man satsat på ordentliga leder men om det är med statens inblandning vet jag inte. Vill vi på samma sätt som Norge och Finland förbjuda den fria körningen då kanske statens inblandning i leder blir ett måste.
Jag tycker inte att vi ska gå till våra grannar som inte åker skoter och tigga skattepengar av dem för våra egna fritidsintressen. Alternativet kanske är att vi alla bidrar till varandras fritidsintressen och då kanske du får ett statligt bidrag till din sommarstuga och jag till min semesterresa.