DET ÄR med förundran jag följer debatten om avfolkningen av Norrbotten i medierna. Som ung vuxen kvinna och tillika nyinflyttad norrbottning från södra Sverige förstår jag att jag är i minoritet. Och jag kan inte låta bli att förvånas över att det som är självklarheter för mig vad gäller Norrbottens dragningskraft inte verkar erkännas tyngd i diskussionen om hur fler människor ska attraheras hit. Personligen tror att länet skulle ha allt att vinna på det omvända.
Säkert är i varje fall vad som inte var orsaken till min flytt norrut. Det var inte på grund av den anda av kompromisslös exploatering av naturen i jakt på ekonomisk vinning som dessvärre tycks prägla länet i dagsläget. Det var inte för att ett beslut om skogsavverkning av Änokdeltat drivs på till vad som tycks vara vilket pris som helst . En avverkning som till och med Skogstyrelsens chefsjurist upplever som problematisk med tanke på att 51 av de 55 aktuella hektaren har klassats som värdefull nyckelbiotop (Norrbottens-Kuriren den 5 oktober).
Det var inte heller för att krigsmakter tillåts öva krig i Norrbotten varje sommar och indirekt bidrar till det helvete på jorden som utspelar sig i de väpnade konflikter som pågår runtom i världen i dag. Konflikter som tvingar barn att växa upp utan sina föräldrar och tillfogar dem psykiska men för resten av livet.
Nej, jag flyttade inte hit för den extensiva och i viss mån hänsynslösa satsningen på gruvnäring i regionen eller ett arbetstillfälle skapat i anslutning till densamma.
Det är nämligen helt andra saker som fört mig norrut. Till detta fantastiska Norrbotten som jag numera kallar mitt hem.
Det var det färgrika Tornedalen som omfamnade mig med sin historia om livet på gränsen. Det var de vidunderliga vidderna i fjällen där älvarna tar sin början för att sedan leka vidare, leva vidare och slutligen möta havet i den unika bräckvattenskärgården.
Det var avsaknaden av jakten på pengar och prestige. En småskalig utbildning där du tillåts vara människa och inte maskin. Det var människorna, det var mentaliteten. Att allt löser sig, så länge vi tar hand om varandra.
Så låt oss göra det. Låt oss ta hand om jorden vi ärvt. Skydda den, inte skövla den. Låt oss välkomna, inte skrämma iväg. Så att fler får chansen att verka här på rättvisa villkor. Så att jag även i framtiden kan berätta för vänner och familj och alla människor jag möter att det är det bästa beslutet jag tagit i livet - att leva i Norrbotten.